Margareta Körner, Östersund, somnade stilla in i sitt kära hem och sin älskade makes famn 1 februari 2011, 65 år gammal.
Margareta (Karlsson) var född i en liten by uppe i Tornedalen, Kainulasjärvi, i Pajala kommun där familjen drev ett snickeri. Maggan lämnade hemmet redan som 14-åring för att börja arbeta som barnflicka i Kiruna.
Efter några år fick Maggan anställning vid Domus i Kiruna, först på tygavdelningen och så småningom började hon på den eftertraktade parfymavdelningen där hon blev en uppskattad och plikttrogen medarbetare. Efter att ha deltagit kurser/utbildningar fick hon behörighet som kosmetolog. Hon engagerades i sminkkurser, mannekängtillställningar med mera.
Maggan var en mycket duktig dansare och levnadsglad person. Det var på dansgolvet "gamla Malmia" hon träffade sin blivande make Sten-Åke som hon kom att bilda familj med. När Margareta födde sonen Mikael var glädjen stor och efter det kom hemmet att stå henne allra närmast. Eftersom Sten-Åke ofta var på resande fot i sin yrkesroll fick Margareta ta ett mycket stort ansvar när det egna huset skulle anskaffas vilken hon klarade med bravur.
1984 lämnade Margareta med familj Kiruna och flyttade till Östersund. Maggan fick anställning vid Domus dock inte vid parfymavdelningen så en dag tog Maggan mod till sig och klev in till Agnes Olsson Parfymer där hon i stort sett direkt blev anställd. Efter en tid flyttade Maggan över till Vita korset och arbetade där fram till ägarebytet i slutet av 80-talet. Kort därefter, 1989, anställdes Margareta vid Östersunds garnison som växeltelefonist och där hon efter en tid utbildades till driftsoperatör och kort därefter utnämndes som chef för garnisonsväxeln.
Vid 49 års ålder (1994) drabbades Margareta av den obotliga sjukdomen ALS. Trots detta fortsatte Margareta som chef/driftoperatör vilket gjorde livet meningsfullt i hennes svåra situation. Hon förblev garnisonen trogen ända fram till nedläggningen i augusti 2006.
Margareta var en mycket skärpt, utåtriktad person med ett otroligt minne och som spred mycket skratt och glädje i sin omgivning och bland sina arbetskamrater.
Från mitten av november 2006 klev hennes personliga assistenter in i hemmet med viss motvilja från Maggan. Hon fick två helt underbar "väninnor" som var väldigt lik Maggan i sitt sätt sköta ett hem och Maggans yttre stil. Under de två sista åren tog sjukdomen allt mer på Maggan, då kom ytterligare en underbar assistent in i hennes liv som hon nästan kom att betrakta som sin "reservdotter".
Margareta var ända in det sista mycket mån om sitt yttre, sitt hem och sin familj, saknaden efter Margareta kommer alltid att vara mycket stor.
Sten-Åke