Olavi Uusikartano, Kangos, har hastigt avlidit i en ålder av 60 år.
Han var född i byn Lompolo i Kittilä församling i Finland. Han var son till Viivi och Toivo Uusikartano.
Han började sitt yrkesliv som skogshuggare tidigt. Redan som tonåring arbetade han i skogen och kunde vara borta flera dagar i sträck. Men vid 20 års ålder bestämde han sig för att pröva lyckan i Sverige.
Han började på Scania i Södertälje. Där träffade han sin blivande maka och när första barnet var på väg, bestämde de att flytta upp till Olavis hemby eller Britt-Helens hemby Kangos. Den sistnämnda vann och Olavi, fick ett jobb hos dåvarande Domänverket. Året var 1973. Han arbetade, heltid, inom samma företag till år 1994 då han blev permitterad. Efter det gick han skogsskolan i Rovaniemi i fyra månader.
1998 fick han börja som säsongsarbetare i Assidomän. Där jobbade han med plantering och röjning. Han var säsongsarbetare till i höst, när han börja känna att hans axlar hade tagit slut efter många års hårt arbete.
1974 ingicks äktenskap då andra barnet var på väg. Året efter började de planera husbygget. När huset var färdigt, kom ett barn till.
1985 planerade Olavi och Britt-Helen, att bygga huset större då de skulle bli fler i familjen. Tre barn föddes mellan 1986 och 1990.
Olavi som var en friluftsmänniska vistades mycket ute i skog och natur. Hans största intresse var fiske, älgjakt och bärplockning, På vintern var skidåkning, skoterkörning, att pimpla, göra upp eld vid någon sjö och passa upp alla som kom dit, nära, kära och vänner. Han var en sådan person, att kände han inte personen, så gjorde han sig bekant med dem trots språksvårigheten.
Även promenader med hundarna och att hålla gården välplogad och öppen, så att barnen när de kom hem, kunde parkera sina bilar hörde till hans intressen. Olavi, hade nog den mest välplogade gården i hela byn. Fick han tid över, var besök hos grannarna, ett måste, eller som han själv sa: "Mie läheen päiväkahvile".
Senare fick han ett annat intresse, stugan, som blev färdig 2004. Där var han mycket tillsammans med Britt-Helen. Han såg alltid till att han hade något att pyssla med när han var där, såga ved och röja på tomten etc. Ett stort intresse när han var där, var att värma bastu. Till vilken han bjöd alla som kom och besökte dem. Han kunde även ringa och bjuda in folk till bastukväll, om han kände sig vara i behov av folk omkring sig. Han var en person som hördes och syntes och som många kommer att sakna, nu när han inte finns bland oss och hans stämma ej hörs mer.
Han planerade mycket som han skulle göra, nu när det var sista året som han var aktiv inom arbetslivet..Han väntade på sin pension och att han efter sin axel operation skulle få börja vistas ute i skogen med bästa vännen Uffe, och söka meteoritstenar. Men ödet ville annat.
Olavi och Britt-Helen skulle ha varit tillsammans i 40 år den 2 november.
Han lämnar efter sig ett stort tomrum, både inom familjen och vännerna.
Olavi sörjes närmast av makan Britt-Helen. Barnen: Helena, Jennie, Markus, Ida, Emil och Erik med respektive. Barnbarnen Elias, Ottilia, Robin, Selina, Knut och Ture. Syskonen Tauno, Mirja, Sirkka och Riitta med familjer.
Vila i frid!
Britt-Helen och barnen med familjer