Pedagogen och konstnären Roland Larsson har avlidit i en ålder av 87 år.
Han föddes 1924 och för en ung man från Koskullskulle, var gruvan den naturliga arbetsplatsen. Men tre äldre bröder hade sett avigsidorna med det tunga och hälsofarliga arbetet och ivrigt stöttade av Rolands mor, hjälpte de lillebror till vidare studier. Man menade att han skulle få odla den talang som en teckningslärare i Kullen sett och som uppmanade Roland att skicka in ansökningshandlingar till Konstfack. Han sökte, kom in och mellan 1943 och 1948 studerade han i Stockholm.
Han fick sin första lärartjänst i Älvsbyn, dit familjen, nu med tvååriga dottern Kerstin flyttade 1949. Under 13 år verkade han som lärare i teckning inom grundskola och realskola.
1962 breddade sin lärarbas på Nääs på västkusten med slöjdlärarutbildning i trä- och metallslöjd.
1963 anställdes Roland på Sunderby folkhögskola utanför Luleå och fick av ledningen fria händer att starta konstundervisning med uppgiften att bygga upp en konstlinje på skolan. Här börjar en verksamhet som påverkat och utvecklat konstnärer och konstpedagoger. En verksamhet som i dag är en etablerad konstutbildning och förberedande för högre studier.
Här utvecklades det som skulle kallas "Sunderbypedagogiken" ett annat förhållningssätt till utbildning som satte elevernas undersökning och utveckling i centrum.
Verksamheten skulle utgå ifrån jämlikheten mellan pedagog och elev. Att grunden i all undervisning och förutsättning för inlärning är frihet från rädsla. Att eleven får upptäcka sin egen kapacitet och sin kreativitet för att kunna lita på sig själv och genom ett kritiskt tänkande och nyfikenhet se andra mönster och lösningar. Och att bygga starka och demokratiska individer som är beredda att arbeta tillsammans med andra.
Vid Konstlinjen har ett stort antal studenter från hela landet fått en högkvalitativ grundutbildning, som i många fall lett till fortsatta studier vid högskolor och universitet ända upp till professorsnivå, både inom konstnärliga och pedagogiska yrken. Sunderbystudenterna har i sin tur påverkat ett stort antal personer, från förskola till universitet och i samhället i övrigt, i synen på bildens och kulturens betydelse för människan.
Parallellt med arbetet på Sunderby folkhögskola verkade Roland Larsson för nya läroplaner i grundskolan, med bilden som en särskilt viktig del. Dessutom vidareutbildade han som skolkonsulent i bild pedagoger i Norrbotten och Västerbotten.
De nya medierna intresserade Roland och läsåret 1970-71 gick han Dramatiska Institutets kurs i allmän medieproduktion. Här fick han mycket av de insikter och verktyg som sedan ledde fram till förslaget om en folkbildningssatsning på bildskapande inom ramen för Utbildningsradion.
Från 1978 och åren därefter blev såväl Roland som "Sunderbypedagogiken" känd för svenska folket genom Utbildningsradions projekt "Bildspråk, där Roland skrivit såväl tv-manus som författat läroboken. I den omfattande kursboken och en tv-serie på tolv program lotsade Roland en novis genom bildmakandets grunder. Tv-serien sändes i repris vid flera tillfällen hade stort genomslag och bokens stora försäljningsframgång förde med sig att enskilda bildintresserade och snart sagt alla konstkurser inom folkbildningen i landet använde boken under många år framåt.
Roland Larsson gick i pension 1989 efter 26 år på Sunderby folkhögskola och i slutet av lärarbanan var han en av initiativtagarna till Föreningen för Nationellt- och Internationellt Kulturutbyte - FNIK.
Mellan 1988 och 1999 bjöd föreningen in konstnärer från både Östeuropa och Västeuropa till symposier där de utländska konstnärerna fick besöka och arbeta tillsammans med svenska kollegor i Sunderbyn och på resor i Norrbotten. Arrangörerna stod för materiel och husrum och så arbetade man under tre-fyra veckor. På detta sätt byggdes ett europeiskt nätverk mellan konstnärer och konstinstitutioner med Sunderbyn som ett centrum.
Därefter har många av Rolands elever och medarbetare utvecklat metoderna genom Kilen art group som nu lyfter det nordliga konstlivet med internationella biennaler.
De som mötte Roland Larsson upplevde att de blev sedda som individer. Att var och en i hans ögon var unik och han funderade ständigt över vad just denna person behövde för att kunna växa. Hans ständiga positivism och stöttning till ett eget ställningstagande var grunden för att bygga elevens självförtroende och förmåga till uttryck.
Den filosofin odlas fortfarande på Sunderbyn, decennier efter hans pensionering,
Under alla år har Roland vid sidan om sitt arbete som föreläsare och lärare arbetat med sin egen konstnärliga utveckling. Senast 2005 visade han en retrospektiv utställning på Konstens hus i Luleå och på många ställen i länet kan man se hans utsmyckningar.
Efter sin pension fortsatte Roland vara verksam som föreläsare och konstnär då hans passion för pedagogiken aldrig svalnade.
Närmast sörjande är Margot Bergman med familj