Sandor Berglund, Luleå, har som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 64 år.
***
Beskedet om hans bortgång var tung och svår. Han kämpade in i det sista. Han gav aldrig upp. Han såg möjligheter, det var en egenskap han visade åt oss i Ersnäsgänget.
En sann lagspelare som förstod att det är viktigt att vi som individer tar vårt ansvar för att helheten skall bli bra.
Det var många tillfällen som Sandor kom med förslag/texter på hur vi kunde skruva till våra nummer. Hans smittsamma skratt förgyllde många av våra träningar. Vi förundrades över hans förmåga att uppskatta och högljutt skratta åt vissa nummer gång efter annan. Det fanns ett klart samband mellan Sandor och pianot, en slags symbios som tidvis var och är ett signum som han nu lämnat över till oss att minnas och glädjas åt. Vi minns med en lätt rysning och pirrighet när tonerna till Autumn Leaves rullade ut över publiken i den gamla skolan där vi först hade vår scen. Då visste vi att NU börjar det.
När väl premiären var över och vi firade var Sandor snabbt framme vid pianot och med ett glas rött sjöng vi sångerna från revyn ytterligare en gång. Dessa stunder medförde att vi svetsade ihop gänget ytterligare. Sandor var en viktig spelare att få ihop gruppen, han hade en fot i både musiken och skådespelet. Sandors röst var allomvittnad som mycket känslosam och tonsäker. Denna tonsäkerhet tyckte han var viktig. Sandor kunde bli störd många gånger speciellt när han hörde bidrag till schlagerfestivalen. De kan inte sjunga sa han vid flera tillfällen, tonerna far hit och dit. Sandor älskade musik i många olika former, allt från smäktande saker av Frank Sinatra som vi vet att han "gick igång på ". Jazz var ett också ett starkt intresse. Generellt gillade han sånger med texter vars innehåll var tänkvärda ur olika perspektiv.
Sandor hade en stor nyfikenhet på livet och vad det kunde ge. Vid våra studieresor runt om i olika länder och städer var han den som först sökte upp de lokala celebriteterna. Det var inte de vanliga "turistiska" sakerna han sökte efter. Det var den vanliga människans liv och leverne som väckte hans intresse. Att vandra för Sandor var en självklarhet, det fick gärna vara lite fysiskt utmanande. Vi minns särskilt en vistelse till Galway som också förevigades på foto. Där bevistade han och några andra Ersnäsare det lokala publivet och fick en härlig kontakt med några från orten. Vi övriga var i Dublin och förlustade oss. Intrycken förmedlades så starkt av Sandor att vi valde Galway som nästa studieort!
Det är en tung och kämpig dag för Sandors nära anhöriga och för oss vänner.
Vi som haft det stora nöjet att få vara med dig under alla dessa år vill från djupet av våra hjärtan utbrista: Sandor vi saknar Dig, din Röst och ditt Skratt och vi lovar att Spela och Sjunga, så länge vi orkar!
Ersnäs Amatörteater
Per Selberg
Ordförande