Sigurd Granmyr, Keräntöjärvi, har avlidit.
Sigurd, en bygdens son, har gått till vila. Han var sin hemby Keräntöjärvi trogen största delen av sitt liv. Tillsammans med hustrun Martta byggde han hus och fick glädjas åt två barn, barnbarn och även barnbarnsbarn.
Sommartid kunde man njuta av en prunkande blomsterprakt i deras fina trädgård.
Många blev besöken på hjortronmyrar och i bärskogen.
Minnenas arkiv lär vara fyllt på bilder av en god make, far, farfar, morfar och medmänniska.
Den sista tiden av sitt liv vistades han i Pajala på ett boende där han trivdes bra.
Många bär minnen av Sigurd. Här följer ett av dessa som finns kvar i våra hjärtan.
Vi minns ert gästvänliga hem, speciellt lördagar då vi alltid var inbjudna till bastukvällar. Sigurd hade värmt bastun och många var gästerna som väntade att få komma in i bastuvärmen och två sina kroppar. Karlarna var alltid först, de skulle ta del av den rykande heta bastuns första ånga. När de så kom in i köket ångande av värme då bjöds det på kaffe och te. Marta, lik en ängel hade dukat kaffebordet. Hennes vittomkända goda fika låg frestande på faten.
När så karlarna började fika runt det dignande bordet fylldes köket av samtal och diskussioner av det som hänt under veckan. Nu var det dags för kvinnorna att försvinna. Ingen tycktes märka det. Väl inne i bastuvärmen lossnade tungorna och de samtalade och skrubbade varandras ryggar. Doften av Palmolivetvål och Sunsilkshampo spred sig i bastun.
Efter det renande badet samlades kvinnorna i köket och snabbt bytte Marta till rena koppar och de tomma faten fylldes åter av delikatesser. Den heliga kaffe och te stunden kunde påbörja och avnjutas under andakt.
Många gånger har man tänkt hur ni orkade med allt detta? Det var ej endast grannar som kom, utan det var folk från hela byn som strömmade till lördagsbadet. Sigurd som bemödat sig med att vedelda bastun och ordna med vatten var alltid lika glad och vänlig då vi kom. Marta, som rengjorde bastun efteråt och ordnade kaffe var lika välkomnande då vi svettiga och i behov av bastu anlände. Det fanns inte diskmaskin eller andra bekvämligheter att tillgå. Vi kan inte erinra oss om att vi på något sätt var behjälpliga.
Men dessa bastukvällar har för alltid etsats i minnenas arkiv som fina sammankomster av god gemenskap och härliga minnen.
Med Sigurd har en generation av sammanhållning gått i graven.
Han var en fridens man, vänlig och god. Vi brukade minnas bastukvällar och annat då vi träffades i Pajala.
Denna bild av människors behov av samvaro borde kommande generationer ta efter.
Vi önskar vår kusin Sigurd en fridfull vila.
Hubert, Eila och Margareta.