Min käre make, vår älskade pappa, morfar, farfar och svärfar, Sten Hansson, Gällivare, har lämnat oss för alltid efter lång tids sjukdom.
Pappa Sten föddes i Nilivaara som son åt Valfrid och Armida Hansson. Han började sitt arbetsliv efter avslutad skolgång som skogsarbetare för att efter tre år i skogsarbetaryrket sadla om till gruvarbetare i Malmberget.
Efter några år som arbetspendlare mellan Nilivaara och Malmberget bestämde han sig för att bosätta sig i Hermelinsområdet i Malmberget för att därefter bosätta sig i eget hus på Mellanområdet.
Han blev gruvarbetet trogen i hela sitt yrkesverksamma liv.
I detta yrke engagerade sig pappa inte enbart i arbetet utan deltog aktivt som skyddsombud och fackligt engagemang i Gruv-4:an.
Hans oomtvistade engagemang i fackliga frågor där skyddsarbetet var hans största intresse, rönte stor uppskattning bland arbetskamraterna.
Han reagerade också starkt mot de samhälleliga missförhållandena och i synnerhet bland äldre, de med funktionsnedsättning och de vars röst hade svårast att göra sig gällande.
Där behovet var störst fanns han.
Hans sociala engagemang och patos var och blev respekterat även av hans politiska motståndare.
Han var en stor älskare av naturen, hjortronplockning och älgjakten hörde till hans årliga höjdpunkter.
Han var också engagerad och välkänd i Nilivaaras föreningsliv där idrottsföreningen och Byagillet hade speciella platser i hans hjärta.
Han drabbades för fyra år sedan av stroke som blev orsak till att han började utveckla ett demensartat sjukdomsförlopp. De senaste två åren klarade han inte av att bo hemma utan blev tvungen att flytta till kommunens demensboende Rallaren i Wassarahem, som också kom att bli hans sista boende här i livet.
Han var en älskad morfar och farfar som var mycket omtyckt av barnbarnen och som ofta engagerade sig i barnbarnens aktiviteter.
Vi, hans närmaste, maka, barn, barnbarn och svärdotter, har nu mist det käraste vi har. Pappa gav oss inte enbart mat för dagen och vila under natten. Utan hans omtanke och kärleksfulla omsorg om oss gav en trygghet i gemenskap och solidaritet inom och utom familjen som vi är evigt tacksamma för.
Bilden av pappa kommer att blekna med tiden, medan minnet av honom kommer att för alltid finnas kvar och ledsaga oss i framtiden.
Makan Edith.
Barnen Marianne och
Lennart med familjer.