Stig Karlsson har avlidit.
Min pappa, vår morfar och en kär svärfar finns inte mer.
Stig var en idrottens trotjänare från unga år, när jag var liten fick jag ofta höra talas om den idrottsförening som startades av smågrabbarna uppe i bostadsområdet Hermelin i Malmberget. Min favorithistoria var faktiskt den om när Hermelingrabbarna var på besök i bostadsområdet Engelska och skulle spela fotbollsmatch där. Laget de skulle möta hade ju en tjej med, det var inte populärt hos grabbarna från Hermelin och motståndarlagets killar vägrade spela utan sin tjej i laget. Det blev ingen match, Hermelinsgrabbarna gick hem.
Så småningom träffade Stig den där Engelska-tjejen igen och tycke uppstod. När Stig gick bort hade de varit gifta i 58 år.
Det idrottsintresse som danade Stig som grabb har funnits där under alla åren. Först det egna idrottandet inom både friidrott och skidor men framförallt som uppskattad tränare, ledare och tävlingsarrangör inom längdåkningen. Många fina minnen finns av de träningspass och tävlingsresor som vi har gjort tillsammans under åren.
För oss i familjen finns avtryck av Stig överallt, inte minst vårt gemensamma sommarhus som han med viss assistans av oss har byggt och pysslat i under årens lopp. Händig, påhittig och duktig på att hitta fiffiga lösningar är något som kännetecknar hans livsgärning både i jobbet och på fritiden.
Saknaden efter honom är stor men vi unnar honom vilan.
Dottern Lena med familj.