En generös och kärleksfull make och far rycktes ifrån oss den 14 augusti när vår älskade Sune Brännström hastigt insjuknade och avled. Han blev 76 år. Sune var född i Pello som äldst i en syskonskara på tretton barn. Trots Tornedalens stora vidder blev hembygden snart för trång för äventyrslystne Sune. Han var nyfiken på världen och gav sig ut på upptäckarstråt, först till Danmark där han utbildade sig till gymnastiklärare vid en idrottsfolkhögskola.
Turligt nog gick Sunes färd vidare till Holland. I Amsterdam träffade han nämligen sin blivande livskamrat Jeannet Baede. 1966 blev det giftermål i katolska kyrkan i Luleå, det första brudparet som sammanvigts i denna kyrka. Tanken var att de nygifta skulle tillbringa ett år i Sverige och därefter flytta till Australien.
Av någon anledning blev flytten aldrig av. Istället slogs bopålarna ner i Boden där Sune arbetade som idrottsinstruktör inom Försvarsmakten. Mellan 1968 och 1973 utökades familjen med tre döttrar. När Sune fick jobb som väktare på RFN flyttade familjen till Älvsbyn. Väktararbetet fortsatte han med i drygt 30 år, ända fram till pensionen.
Sunes stora intressen var jakt och dykning i onämnd ordning. Hans längtan tillbaka till födelsebyn för att jaga tillsammans med sina sex bröder var lika stark varje höst. Samtidigt var vatten hans element. Sedan han själv tagit dykcertifikat inspirerade han övriga i familjen att också göra det.
Tillsammans gjorde vi flera dykarresor, bland annat till Norge. På hemmaplan utforskade vi givetvis Döda fallet i Storforsen, men till vardags kunde också Korsträsksjön vid Lillstrand duga som dykarställe. I många år var Sune ordförande i Älvsbyns Sportdykarklubb.
Nyfikenheten att resa och prova på andra kulturer, inte minst i fråga om maträtter, bar han med sig hela livet. Det hann bli många utlandsresor under årens lopp. Han stortrivdes också med att ta emot utbytesstudenter i hemmet på Vetegatan. Givetvis såg han till att några av dem tog dykcertifikat. Nya dykarkamrater var alltid ett glädjeämne.
En pålitlig och trygg människa. En man som inte pratade i onödan och broderade ut orden, utan kort och koncist framförde det han ville ha sagt, ofta kombinerat med sin förmåga att träffa mitt i prick med sin underfundiga humor. Idérik. Omtänksam. Listan på omdömen om vår älskade Sune skulle kunna göras lång.
Faktum kvarstår dock att han nu har gett sig iväg på sin sista stora upptäcktsfärd bortom livets gräns. Vi saknar honom oändligt, men hoppas att han hittat en värdefull skatt på djupet. Sune var inte främmande för döden. Med en dikt av Joe Hill sammanfattade han sin sista önskan:
Så sprid min kropp som aska för en lekfull vindil när jag dör.
Och låt det falla ner som regn på någon jordisk blomsteräng.
Kanhända att en blomma då som slokar nytt liv kunde få. Så vill jag ha det.