Ture Lennart Valfrid Niva, Kiruna, hr avlidit i en ålder av 64 år.
Ture var född i byn Sudjavaara, son till numera avlidna Hilma och Valfrid Niva. Han var yngst av barnen och hade ett handikapp, downs syndrom, sedan födseln. Sture var trots det en livlig kille, otroligt duktigt med allt han tog på sig. Snäll och god i alla lägen.
Fadern dog då Ture var 22 år. Ture och modern blev kvar ensamma i Sudjavaara. Syskonen var ofta och hälsade på vår familj nästan varenda helg eftersom vi har stugan i byn. De hade telefonstation så var det så lätt att åka ifrån.
Mor Hilma började bli åldrig. Hon var 80 år fyllda och vi satt i vår stuga då hon sa att hon bar på en sorg. Jag frågade henne vad det kunde vara som tryckte henne. Då lättade hon sitt hjärta och sa: "Var hamnar Ture då hon inte orkar mer?" Ture var 36 år. Jag, svägerskan Ingrid gift med Tures äldre bror Ilmar, sa spontant till svärmor att Ture får ett hem hos oss om det duger. Då blev svärmor så glad och rör och sade att "Ture kan aldrig få ett bättre hem än vad han får hos er". Hon kände en enorm glädje och tacksamhet. Dagen efter fick hon någon slags propp och hon hamnade på sjukhus. Hon levde ytterligare cirka fem år, men kunde inte bo hemma.
Ture flyttade till Kiruna och han har haft ett bra hem och fick det även då han kom till oss. Ture har varit en av oss. Vi har gett honom värme och kärlek, han har varit som vår egen son. Vi har sett till Tures bästa i alla lägen. Vi har alltid planerat vårt liv så att det passat även för honom.
Ingrid har följt Ture på alla läkarbesöken, var det nu än har varit. Fått säga ifrån flera gånger då läkarna kanske inte tyckt att en handikappad är bevärdigad all slags behandling. Jag har sagt att handikappa ska ha samma rättigheter och samma möjligheter som alla andra patienter och ännu flera då han inte kan föra sin talan själv. Det har brukat lösa sig.
Ture talade otydligt, men vi i familjen har förstått honom och tagit hand om honom under alla dessa år.
Nu så här före jul lämnade Ture oss, han har varit mycket sjuk. Han somnade in stilla i sin egen säng.
Sorgen och tomheten är stor. En av Tures bästa vänner är vår hund, han har sorg efter sin vän.
Det känns som allt står still efter honom. Vi fick dela 28 år med Ture, det finns många fina minnen kvar efter honom. Han var älskad av oss alla, Vår familj, Ingrid, Ilmar, vår son Jimmy, hunden Rambo. Vår Ture finns inte mer.
Vi sörjer och saknar dig Ture, ingen kan fylla din plats.
Vila i ro vår älskade.
Ingrid