Uno Högberg har, som tidigare meddelats, avlidit vid en ålder av 83 år.
Han var född och uppvuxen i Karungi, på Kyrkholmen, som nummer tolv i en syskonskara av 15. 1949 träffade han sin blivande fru AnneMarie. 1951 gifte de sig och de fick två döttrar. Under en kortare period bodde de i Huddinge för att 1956 flytta tillbaka till Karungi och ta över hemgården. De bodde på övervåningen, hans föräldrar Hugo och Susanna Högberg bodde på undervåningen.
Uno började, efter avslutad skolgång, arbeta hos sin äldre bror Oskar, som elektrikerlärling, han blev färdig elektriker och fortsatt arbeta hos Oskar. De hade hela Tornedalen som arbetsområde och ofta när vi var ute på bilturer pekade han ut byggnader där han dragit in el, det var både i ladugårdar, bostadshus, men även i skolor, kommunalhus och så vidare.
Han var en erkänt duktig och omtyckt yrkesman. Uno och AnneMarie var båda medlemmar i Friluftsfrämjandet, och de var tillsammans med andra drivande i tillkomsten av Tossabacken. Vidare var han aktiv inom fiskeföreningen Salmo Salar i Karungi och laxfisket i Torneälv.
1969 flyttade familjen ner till Huddinge igen, på grund av arbetsbristen i Norrbotten. Där arbetade Uno som byggnadsarbetare inom det så kallade miljonprogrammet. Intresset för föreningslivet gjorde att han blev butiksråd inom Konsumrörelsen. Han var med och drev igenom att restaurangen på varuhuset PUB fick två rökfria bord, det var kanske starten till att det nu är rökfritt på restauranger.
1976 gick flyttlastet tillbaka till Karungi. Han blev då åter aktiv i Haparanda Lions klubb. 1991 - 92 var han Lions distriktsguvernör för Norr- och Västerbotten. Tillsammans med de andra klubbar på Nordkalotten startade de Lionsklubbar på Kolahalvön. Hans engagemang inom Lions ledde till resor både inom landet och utomlands. Han gjorde mer än 25 resor till Murmanskområdet, men även resor till Australien, Turkiet och Island. På hemmaplan var han och AnneMarie under många år aktiva i samband med Lions luciafirande i Haparanda. 1995 tilldelades han Lions hedersbevis, Melvin Jones Fellowship.
Rättvisa och solidaritet var viktigt för honom och det märktes i hans engagemang för andra. Hemgården var alltid öppen för alla, han var mån om att alla skulle känna sig välkomna både familjen och släkten men även vänner och bekanta. Denna tradition för nu hans yngsta dotter vidare som flyttade tillbaka upp till gården då han och AnneMarie 2010 flyttade till en lägenhet i Haparanda.
Uno sörjs närmast av hust-run AnneMarie, döttrarna Inger och maken Bruce, Kristina med maken Björn, syskon släkt och vänner.
Familjen