Renskötaren, levnads- och tusenkonstnären samt vår levande uppslagsbok, vår pappa Thure Persson i Purnu har avlidit i en ålder av 84 år. Hans närmaste är barnen och syskon med familjer.
Pappa föddes som första barn i en syskonskara av tio till framlidna Frans och Thyra Persson i Purnu.
1949 gifte han sig med vår mamma Nancy, född Olofsson. Mamma avled 1986 och pappa blev änkeman, vilket han förblev resten av sitt liv.
Som åttaåring började pappa arbeta med renskötsel, vilket han fortsatte med under hela sitt liv.
Under sina sista levnadsår tvingades han dock på grund av sina svåra sjukdomar stå lite utanför renskötseln. Ändå höll han sig alltid informerad om och vad sönerna höll på med i renskogen. När så tillfälle bjöds följde han med till olika renhagar och så sent som förra sommaren deltog han i kalvmärkningen under två dygn.
Hela pappas liv var uppbyggt kring och med renskötsel, kunskaperna om densamma var briljanta.
När han så, sjuttioett år gammal, drabbades av sin första hjärtinfarkt, som för övrigt hände under en höstskiljning och sarvslakt, förändrades pappas liv radikalt. Det blev färre resor ute på fältet. Sönerna såg dock till att pappa under de senaste elva åren kunde hålla sig med en flock renar hemma på gården. Dessa skötte han om minutiöst. Det var en fröjd att följa med pappa in till renhagen och se hans varma och ömsesidiga relation med djuren.
Pappa var även en hantverkare av stora mått. Under hans sista levnadsår skapade han otaliga bruksföremål i skinn, stål, trä och horn. Dessa skänkte han oftast bort och i dag finns dessa bruksföremål i många hem.
Pappa var den store fixaren, han tillvaratog och återanvände det mesta. Pappa såg även till att vi, hans barn, fick lära oss hur man tar tillvara det mesta av renen, allt från hur man torkar blod och kött, spänner upp skinn, bällingar och härnor till hur man bereder skinn och av dessa syr olika föremål.
Pappa var även en stridbar person och ibland lite obekväm. Hans rättvisepatos var stort. Han stred alltid för den "lilla människan".
Gamla Domänverket, numera Sveaskog, fick ofta sina fiskar varma när pappa talade om hur skogsbruket de drev hade en negativ påverkan på renskötseln. Även rovdjursfrågan fanns på hans agenda. I dag kan vi se att pappa hade rätt i sina farhågor och antaganden.
Vår pappa var även känd för att vara en riktig kraftkarl. Han hade en kraftig och välbyggd kropp. Detta kom särskilt väl till pass under tungt kroppsarbete och under de perioder då han arbetade med skogsarbete.
Pappa hade ett stort umgänge och vårt hem var alltid öppet för alla och envar, våra föräldrars gästfrihet och generositet var vida känd och alla var välkomna att dela med av det hemmet hade att erbjuda.
Pappa, som levde med i tiden, med stor humor och med glimten i ögat ända fram till sitt frånfälle, har lämnat oss alla i stor saknad men med ett stort arv att förvalta. Platsen vid köksbordet står nu tom, vi saknar dig.
Barnen