Monica Kevin-Thörnblad
Sommaren 1988, för 26 år sedan, träffade jag Monica för första gången. Vi umgicks varje sommar. Monica var flitig på att hälsa på oss och sin älskade mormor Elsy Lundman i Piteå.
I augusti 2002 höll vi på med förberedelserna inför min svärmor och Monicas mormors 80-års kalas i Piteå.
Det var samma dag som Monica upptäckte en knöl, som sedan visade sig vara bröstcancer. En tuff diagnos för en 33-årig tvåbarnsmor i sina bästa år.
Monicas två döttrar, Matilda och Selma, var då endast sex respektive ett år gamla. Maken Mats stod hela tiden vid Monicas sida och axlade ansvar för arbete och familjen.
Nio år senare, i juni 2011, hade friskförklarade Monica blivit rekryterad som arbetsledare till Vårdstyrkan i Stockholm. Efter bara två veckor fick hon problem med ryggen.
”Ryggskott”, tänkte hon och bet ihop. ”Man kan ju inte börja med att vara sjuk”, men smärtan blev bara värre. Sjukdomen hade fått nytt fäste.
Med stort stöd från familj, släkt, vänner samt arbetskamrater visade hon kampvilja och drivkraft.
Att orka med att göra roliga saker med familjen, släkt och vänner – allt det positiva stärkte Monicas drivkraft.
Hennes glittrande ögon och glada skratt kunde nästan få en gråsten att le, sådan var Monica, en riktig ”Kusin-vitamin”, som min son Simon och Monica brukade kalla varann..
Jag och Monicas ungdomskompis, Pernilla Holmström, åkte ner till Monica i Vallentuna – hennes sista helg i detta jordeliv. Rofyllt och stilla somnade Monica in den 14 september i kretsen av de närmaste.
Monica blev 45 år och sörjs närmast av maken Mats, de två döttrarna Matilda och Selma, nu 18 respektive 13 år, syskon, föräldrar med familjer, Mats vuxna barn med familjer, arbetskamrater och en stor skara kära vänner.
Fast Monica var min make Eriks systerdotter, så var hon som en lillasyster för mig och vi får försöka trösta oss med att hon nu är en glittrande glad ängel fri från smärta och värk.
Mina tankar går till Monicas närmaste.
R.I.P och oändliga kramar från moster.