Nils Åke Vesterberg, har vid 86 års ålder stilla insomnat den 15 oktober, efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnade oss två barn Elisabeth och Kjell med respektive och tre barnbarn.
Åke var född i Buddbyn den 21 oktober 1925 och yngst i en barnaskara av sju, varav två halvsyskon. Fram till sin död var Åke den enda av syskonen som fortfarande var i livet. Han övertog föräldrahemmet som ung och bodde kvar där i hela sitt liv.
Åke blev tidigt faderlös och barnen fick ofta slita hårt för att hjälpa modern med gårdens jordbruk och skogsbruk för att klara familjens försörjning och bruka hemmanet. Han började också arbeta som byggnadsarbetare i unga år. Det var under denna period han träffade sin blivande hustru Linnéa på en dans. Därefter blev han en av Bodens stadsbiblioteks flitigaste besökare, där hon arbetade på kvällarna.
Åke var en stilig man med stor social kompetens. Han och Linnéa var ett vackert par. De gifte sig 1950 och fick två barn. Tillsammans renoverade de och bosatte sig i hans hemgård där de under alla år gemensamt drivit jordbruk till husbehov och skogsbruk. Personer som har sett filmen "Grabben i graven bredvid" och känner Åke och Linéa väl kan finna vissa paralleller till parets tidiga kärlekssaga.
Som ung byggnadsarbetare började Åke tidigt engagera sig fackligt. Detta resulterade i ett ständigt ökande antal förtroendeuppdrag, kurser och utbildningar. Åke var en man med bestämda åsikter, rättvisepatos och starka ledaregenskaper och utsågs snart till ombudsman för Svenska Byggnadsarbetareförbundets Boden-Luleådistrikt, där han alternerade mellan de olika kontoren. Detta var ett uppdrag som krävde mycket tid och rådgivning till medlemmarna och telefonen gick ofta varm även i hemmet.
Skogsbruket var Åkes stora passion i livet. Större delen av sin lediga tid tillbringade han i skogen, i ur och skur. Virkesavverkning skedde mycket pietetsfullt och skogens biotoper vårdades som skötebarn. Åke tyckte om att bygga små stugor här och där och det fanns en liten stuga att värma sig i och vid behov övernatta i på varje skifte. De hade även ett syfte som jaktstugor eftersom Åke var en entusiastisk älgjägare i hela sitt liv, till dess hans sviktande hälsa tvingade honom att upphöra med jakten. Han var även ledare för sina jaktlag och som sådan en eldsjäl vad gäller jakt- och viltvård.
Åke tog gärna med sig familjen och goda vänner på skogsutflykt till någon av stugorna såväl sommar som vinter, med spännande naturupplevelser och korvgrillning.
Åke var liksom sin hustru engagerad i sin hembygd och hade under många år förtroendeuppdrag som byaålderman. Han var en av de sista överlevande som kunde tala gammal Buddbybondska. Hemgården "Näset" är en av Buddbyns äldsta byggnader och finns dokumenterad sedan början av 1600-talet.
Åke har trots sjukdom och hög ålder kunnat bo kvar i sin hemgård in i det sista. Det har alltid varit hans uttryckliga önskan att aldrig behöva lämna hemmet för annat boende och han fick som han ville. Han avled på sjukhus en vecka efter att hans tillstånd förvärrades, och fyra dagar efter beskedet att hans hustru avlidit.
Åke sörjs närmast av barn och barnbarn. Åke dog endast fyra dagar efter att han tagit farväl av sin hustru. Efter ett drygt 62-årigt äktenskap förenades de i döden och kommer att få gemensam begravning och minnesstund.
dottern Elisabeth
Westerberg-Gunnarsson
sonen Kjell Vesterberg