Vår far, Nils Nilsson, har den 18 februari 2014 lämnat oss i stor sorg och saknad i en ålder av 83 år.
Nils föddes den 21 januari 1931 som yngsta barnet och hade tre bröder och två systrar. Tillsammans drev familjen skogs- och jordbruk med häst, några kor och får.
De bodde på en gård som heter Backen, högt och vackert beläget i Klaxåsen, Rätans församling. När Nils år 1944 gick ut den 6-åriga folkskolan i byn var han en av bara 14 elever.
Som 13-åring började Nils arbeta i skogen och hjälpte till på gården med jordbruket. Nils konfirmerades i Rätan 1945.
Som 16-åring åkte Nils med två kamrater till Ludvika för att jobba på ASEA. Efter ett halvår på verkstadsgolvet flyttade Nils hem igen, då hans far gick bort 1947.
Nils blev uppmuntrad att studera i Mariannelund, Småland, där han tog realexamen 1951.
Samma vår åkte Nils och tre studiekamrater till England, som förlorat många män i krig och behövde hjälp med skördarna. De bodde i baracker i trakterna av Bedford, norr om London, och blev körda till bondgårdar för diverse arbeten.
Medan de var på resande fot blev Nils ovetandes inkallad till värnplikten. Han inställde sig därför för sent, vid Berga örlogsbas vid Hårsfjärden, och riskerade straff. Han fick istället en intensivutbildning för att tjänstgöra på isbrytaren Ymer med uppdrag att hålla hamnarna isfria.
Hösten 1953 började Nils studera på Folkskoleseminariet i Härnösand. Där trivdes han förträffligt och tillsammans med goda kamrater tog han del av de många kulturella och roliga studentaktiviteter.
Nils och två av vännerna sökte och erhöll, efter examen våren 1957, ett så kallat ”Finnbygdsstipendium”. Det innebar ett bidrag på 650 kronor i engångsbelopp, om de förband sig till att tjänstgöra minst ett år i Tornedalen.
Nils fick tjänst som lärare i Fällan byaskola, en mil från Korpilombolo. Där stannade Nils i tre år och sedan arbetade Nils cirka 30 år på Centralskolan i Korpilombolo.
Nils hittade den stora kärleken i Fällan, Ester Jatko som blev hans fru och livskamrat. Sönerna föddes 1965 och 1968 och familjen bodde i de nybyggda lärarbostäderna längs Kyrkallén.
Nils trivdes också bra med hans ingifta släkt och övriga vänner, arbetskollegor och elever.
Pappa brukade säga att ”när man arbetar med ungdomar håller man sig ung i sinnet”.
Han var ämneslärare inom geografi, historia och religion och var en omtyckt lärare.
I Korpilombolo fick Nils goda möjligheter att utöva idrotter som han älskade. Han engagerade sig med stor glädje inom längdåkning och orientering. Det blev cirka sju Vasalopp och minst lika många O-ringens 5-dagarsorienteringar.
Nils var aktiv inom KGIF, bland annat som kassör, och var drivande till att starta upp Korpilombolos första alpina sektion.
Tillsammans med andra ideella krafter i byn bröt de mark, på 1970-talet, för att anlägga en ny slalombacke.
År 2003 flyttade Nils och Ester till Örebro. Målet var att komma närmare barn och barnbarn, som han alltid hade tid för och var en källa till glädje.
Nils reste ofta till föräldrahemmet i Klaxåsen, där han hade goda vänner och trivdes bra med sysslorna på gården.
Nils var en varm, vänlig och enkel person som hade lätt till skratt. Familj, släkt och vänner var viktiga i Nils liv.
Han var den bästa tänkbara pappa och farfar, vi saknar dig mycket.
Robert Nilsson, Örebro