Tandläkare Nils Olov Jacobson har i en ålder av 90 år stilla somnat in den 30/1 2011 på Skogsgläntans sjukhem i Kalix, den ort han kallade hem allt sedan han 1949 övertog en tandläkarpraktik på Köpmannagatan 9 . Under åren i Kalix var Olov väldigt aktiv i föreningslivet både som medlem och som initiativtagare - då han var med och startade Rotary och Konstföreningen. Tillsammans med hustrun Ingrid skapade de ett gott liv tillsammans.
Livet började dock tufft för Olov, som föddes i Morjärv som enda barn. Pappa Thure dog när Olov endast var 15 år. Tillsammans med sin mamma Signe tillbringade han de yngre skolåren i Överkalix dit han flyttat. Gymnasieåren fick han däremot gå på Hermelinskolan i Luleå och därmed väldigt tidigt lära att ta vara på sig själv. Efter åren i Luleå kom Olov in på Tandläkarhögskolan - Käftis som han själv sa - och så tillbringades en stor del av krigsåren i Stockholm.
När utbildningen var klar hade Folktandvården startat i Överkalix och Olov fick därmed chansen att komma tillbaks till sina hemtrakter där han träffade sin blivande fru Ingrid. Efter några år där och i Sundsvall fick han 1949 erbjudandet att överta en privat praktik i Kalix. I avtalet ingick även en sommarstuga i Marahamn som blev den plats som han mest kom att älska - och som han många gånger sa också var den bästa investeringen han någonsin gjort.
När Olov inte stod bakom tankläkarstolen var han aktiv i föreningslivet. Genom sin mamma hade musiken, där Mozart var den största av alla, varit en viktig del i livet. Musik var alltid nära i hemmet och han fick också chans att medverka i lokala orkestrar. Att fullt ut bemästra en fiol var den stora drömmen som dock (enligt honom själv) aldrig blev verklighet. Förutom musik tog konst en allt större del av hans liv och han lärde känna konstnärer som blev kära vänner till familjen. Innan pensionen var Olov en drivande kraft till att starta den än idag aktiva konstföreningen i Kalix. Under denna tid gick många kvällar och helger till att planera utställningar i Kalix Kommunhus. Om Mozart var den största inom musiken, var enligt Olov, Picasso den störste inom konsten.
Genom att Olov inte hade några syskon blev kusinerna viktiga för att hålla familjetraditioner vid liv. Många av kusinerna var bosatta i USA eftersom farbröder hade utvandrat i början på 1900-talet, och att få träffa dessa när de var på besök i Sverige var alltid spännande.
Genom sitt stora konstintresse fanns det också hos Olov en nyfikenhet på det stora landet i Öster. Tillsammans med kollegor företog de sig en resa med tåg genom dåvarande Sovjet och ner till Irans huvudstad Teheran, där de hälsade på en bekant som jobbade där. För att bättre ta sig fram på denna resa läste Olov även ryska några år, något inte helt vanligt på 60-talet.
Förutom det stora kulturella intresset var Olov även intresserad av företagsfrågor och tillsammans med bekanta startades Rotaryklubben i Kalix. Olov var den sista levande av de som startade klubben och var under alla åren mycket aktiv i klubben. Med andra startades även aktiesparklubben - Calixtus .
Somrarna och ledigheten tillbringades helst av allt i stugan på Hamnholmen i Marahamn. När sommarlovet kom flyttade familjen ut till stugan och var kvar där till en vecka före skolan startade. Livet utan vatten och el samt bara ett fåtal grannar gjorde att naturen kom väldigt nära. Dagarna gick åt till fiske med åtföljande rökning, bär- och svamp plockning och annat som man kunde göra i naturen och på havet. 1960 köptes stoltheten Plomben in - en öppen träbåt för ett 10-tal personer. Båten blev som en familjemedlem som under våren skulle putsas och fejas för att under sommaren användas till alla typer av utflykter, där fisketur till Skärsfjärden för att fiska abborre var den givna höjdpunkten.
På vintern kunde man ofta träffa på honom i skidspåret på en av många motionsrunder. En olycka i unga år hade gjort att han hade problem att gå och springa och därför blev skidåkningen och simningen hans sätt att motionera, vilket han gladeligen gjorde när tillfälle gavs. Extra skönt var det på vårvintern när skaren var hård och det lätt att åka på isen.
När de egna barnen blev större och skapade egna familjer var Olov alltid glad att umgås med alla och besök hos dem prioriterades alltid - oavsett var barnen med familjerna bodde.
En dag som denna känns sorgen nära, men när vi alla barn, barnbarn och barnbarns barn tänker till så kan vi trots allt känna en stor glädje över alla de åren vi har haft dig vid vår sida, alla många år av kärlek, stöd och support vi fått och att vi under dina sista dagar även fick chansen att vara nära dig.
Make och Far - vila i frid
Hustru Ingrid
Barnen Hans, Bertil, Lars och Henrik med familjer