Olaus Nyberg
Vår pappa, Olaus ”Olle” Nyberg, har lämnat oss den 6 december 2014.
Han föddes 1929 i Jakobsfors i Västerbotten. På 1950-talet flyttade han till Kiruna där han hade fått arbete på LKAB. Pappa stortrivdes i Kiruna.
1952 träffade han vår mamma, Evy Attefall, och de stannade i Kiruna fram till pappas pension. På 1960-talet föddes vi döttrar och vi minns hur det alltid fanns tid för oss barn.
Pappa var anställd inom LKAB i nästan 40 år och hade dessutom egen firma där han sålde båtmotorer, båtar, skotrar med mera.
I vårt hem fanns alltid en strid ström av människor, både kunder och vänner.
Pappas stora intressen i livet var familjen, friluftsliv och kyrkan. Han var aktiv medlem i Pingstkyrkan och brann för arbetet med ungdomar. Många minns nog honom som ledare för söndagsskolan på bland annat Kyrkogatan.
Vi barn minns helger då vi åkte slalom ihop hela familjen eller så körde vi ut efter Nikkaluoktavägen och grillade och solade på renskinn i någon uppskottad grop en vacker vårdag.
Andra gånger körde vi skoter, eller så var det pappa som körde och vi tjejer som tolkade på skidor bakom. Somrarna bilade vi till pappas familj i Västerbotten eller till andra släktingar och vänner över hela landet.
1988, efter pappas pension, flyttade han och mamma till Piteå. När barnbarnen Emma, Linuz och Karim föddes så lade pappa och mamma stort fokus på dem. Det är många gånger som de ställt upp och kommit ner till Söråker och Märsta för att vara nära och hjälpa oss barn med barnbarnen då det behövdes.
Det fanns alltid tid för familjen. Nu finns även två fina barnbarnbarn som pappa har fått vara med om.
Pappa Olle var genuint intresserad av andra människor. Han ringde ofta runt till familj, vänner och bekanta för att önska God Jul eller bara höra hur det var med dem.
Han ville vara med och stötta olika projekt för att hjälpa människor som har det svårt och det kunde vara allt från att skicka fotbollar till Ryssland till att stödja missionsarbetet i Sydamerika.
Pappas hälsa har vacklat det senaste året, men han hade kvar sin positiva inställning till livet trots allt. Han hade alltid ett gott ord att säga till alla.
Denna jul är det många som kommer att sakna pappas telefonsamtal, men vi är så tacksamma för att vi fick behålla vår fina pappa så här länge och att han och mamma fick 62 år tillsammans.
Pappa trodde starkt på ett liv efter detta och att vi kommer att ses igen en dag.
Vi tror och hoppas att det blir så.