Per Larsson, Luleå, har avlidit i en ålder av 55 år. Närmast anhöriga är syskonen Erik, Margit och Birgit med familjer.
Per föddes i Sorsele som den yngste av fyra i Ada och Arnold Larssons barnaskara.
När Pelle, Per var det nog bara mor Ada som kallade honom, avslutat lågstadiet flyttade familjen till Uppsala där såväl mor som far fått nya jobb.
Grundskola och gymnasium i Uppsala följdes av värnplikten på artilleriregementet A8 i Boden.
Efter muck väntade så studier på Luleå Tekniska Högskola, han avbröt dock studierna efter ett år för att arbeta i stället. Han återvände aldrig till den akademiska banan utan fortsatte i arbetslivet, engagerade sig fackligt och var bland annat förhandlare för Fastighetsanställdas förbund.
Det fackliga engagemanget tog honom långt bortom ”femtiskyltarna” och hade han inte varit så hemkär hade han nog nappat på något jobberbjudande söderut.
Några mil väster om Sorsele, mellan Kyrkbergets fot och Storvindelns strand, där fanns Pelles familjerötter.
Det var också där han hade sitt smultronställe.
I Vindelberga fanns stillheten och blev den plats där han laddade batterierna.
Där fann han nöje i bärplockning och fiske, och han kom också lite närmare systrarna i Sorsele och Arjeplog. Det anspråkslösa livet med att hämta vatten från ån och få elda skymning i vedspisen gjorde nog sitt till också.
Sjukdomen som tog hans liv slog till lika lömskt som brutalt och nu finns han inte längre bland oss.
Vi fattas killen med det hjärtliga och innerliga skrattet, killen med humorn, han som alltid fanns där så fort man frågade.
Han som stod upp för det han ansåg vara rätt. Han med världens största boksamling i världens minsta lägenhet. Han var lillebror, farbror och morbror. Han var allas vår älskade Pelle.
Vi saknar honom.