Ritva Kristina Pasma, född Vuopionperä, har stilla insomnat i kretsen av de närmaste, efter en tids sjukdom, i en ålder av 66 år.
Hon var född i Karesuvanto Finland i en syskonskara på sex - tre systrar och två bröder, varav två av dem gått bort också alldeles för tidigt.
I sin ungdom gifte hon sig med Usko Pasma. Hennes största stolthet i livet var familjen och hon fick glädjas åt två barn och fem barnbarn.
Som ung byggde familjen upp flera vackra hus/hem, Ritva var en stjärna till att både bygga och inreda, samt samtidigt arbeta och ta hand om hemmet och sina barn, familjen tillbringade även en tid när barnen var små i södra Sverige, annars har Ritva varit trogen Övertorneå till största delen av sitt liv.
Ritva har utbildat sig till undersköterska och arbetat inom sjukvården, och genom sitt givande sätt så fick hon belastningskador och har dragits med värk som hindrat henne, men när du träffade Ritva så såg du en underbar humoristisk empatikännande person, hon ställde alltid upp för sina närmaste och även för andra behövande.
Var du hungrig så kunde man alltid få sig en bit mat som smakade gudomligt i hennes kök, hennes omsorg räckte till både barn och barnbarn samt släkt och vänner.
Sina nära och kära försåg hon med stickade vantar och sockar samt andra handarbeten som hon var flitig och skicklig med, hon har i flera år odlat blommor på sin plätt utanför köksfönstret, många är de som stannat upp och beundrat prakten.
Ritva älskade även att vara ute i skog och natur, plockat mycket bär under åren, att koka kaffe och grilla korv och värma sig i solen är något som Ritva ägnat sig åt under alla åren, livsnjutning. Hon var omtyckt av såväl arbetskamrater som vänner. Även mycket beslutsam, lojal, levnadsglad och nyfiken på att uppleva nya saker.
Att resa älskade hon och bara för några veckor sedan var hon med på ett årsmöte i Kiruna av Rounala lappby, där hon var en av eldsjälarna.
Hennes bil har alltid rullat till nära och kära, och hemmet har alltid varit öppet för alla, hon har inte tvekat att besöka, hjälpa till om hon kunnat bidra med något, hon stöttade sin syster i hennes kamp mot cancer, hon fanns även där för sin mor när hon behövde stöd, bättre barnvakt, hundvakt finns inte mer.
Något oförglömligt är hennes hjärtliga skratt och humor... ett skratt som man bär med sig nu när hon finns endast i våra hjärtan, även under den sista tiden fick hon oss alla att le, även om vi hade tårar i ögonen.
Och trots sin svåra sjukdom övergav hon aldrig hoppet, utan planerade för att kunna ta del av vad livet kunde erbjuda längre fram.
Hon sörjes närmast av barnen med familjer, samt syskon, släkt och vänner.
Så nu har de pigga ögonen slocknat och det glada skrattet tystnat
Tulemme muistamaan sinua aina, jäit asumaan sydämeen, ja surunkin keskellä toivon että, me tapaamme uudelleen.
Rakas Äiti ei koskaan kuole.Hän elää ajatuksissamme, sydämissämme, muistoissamme.
Mummo/Fammo kulta, tähtiin sulle vilkutamme kuule siellä taivahassa, mummo sua rakastamme.
Eva Stjernström
systerdotter till Ritva.