Rolf Nilsén
Vi i Klöverträskrevyn har ett långvarigt förhållande med Rolf Nilsén.
Han har varit på plats i Klöverträsk bygdegård under många av våra förställningar.
Vi har alltid haft våra revyer under två helger i kallaste februari. Rolf Nilsén hade sin plats på första raden, längst ut till höger, från scenen sett. Där satt han fullt påpälsad, för vi stängde av värmen eller drog ner den och luftade i salen, innan publiken strömmade in.
Men innan kvällen var över, så hade många lättat på klädseln. Då hade temperaturen stigiten hel del. Rolf Nilsén satt där med ett litet block i handen och var med ända till revyns slutnummer, om han inte var tvungen att fara på nåt annat uppdrag.
Efter helgen var det med spänning som vi slog upp tidningen och läste vad Rolf Nilsén skrivit. Han hade ett väldigt beskrivande och känsloframkallande sätt att skriva sina recensioner.
Han berömde det han tyckte var bra, så att man blev varm inombords, men tog även upp sånt som kunde förkortas eller förbättras. Men han var aldrig elak eller skrev nedsättande och sänkande.
Vi tror att han kände för det här med amatörer, som fyller bygdegårdar runt om i vårt län. Som roar och oroar och som ser ett värde i att sprida kultur utanför de stora scenerna. Det folkliga, det enkla som inte alltid har så stor status, tror vi låg Rolf Nilsén varmt om hjärtat. Han lyfte fram det på ett förtjänstfullt sätt.
Vi saknar honom, på första raden, längst ut till höger, från scenen sett.
Men önskar frid över hans minne.