Rut Linnea Wigren

Tidigt på söndagmorgon den 27 juli avled vår mamma Rut Linnea Wigren, ”allas vår älskade Nea”, på Piteå Älvdals sjukhus. Hon blev 84 år.
Mamma växte upp i byn Hakkas. Hon var dotter till Edla och Lars-Erik Nilsson, nummer 6 i en syskonskara på 8 barn.
Efter avslutad folkskola arbetade mamma som hembiträde/barnflicka i Hakkas samt i Gällivare.
I slutet på 40-talet for mamma tillsammans med en av sina systrar till Stockholm för att arbeta på Stallmästargården. Det blev en kort period, hemlängtan blev för stark.
På tåget norrut träffade hon Karl Wilhelm Wigren, vår pappa. Tillsammans fick de 6 barn varav 4 finns kvar i livet.
Mamma var med om flera tragiska händelser under sitt liv. När hon var 10 år blev hennes äldsta bror svårt misshandlad och knivhuggen i hembyn. Han avled av de skador han fick. Mamma förlorade en son 1954, han blev 9 månader gammal. 1957 dog hennes man, vår pappa Karl, under tragiska omständigheter och hon blev ensam med oss barn. Ytterligare en stor sorg fick mamma uppleva 1997 då hennes äldsta barn, vår bror, dog i cancer. Mamma var viljestark och trots många motgångar kämpade hon på.
1960 träffade hon Kurt Danielsson. 1967 flyttade hela familjen tillsammans med Kurt till ett nybyggt hus i Öjebyn. Ett nytt spännande liv med nya möjligheter för oss.
Vid sidan av alla hemsysslor och omsorgen om oss barn studerade mamma på distans och deltog i ett flertal kurser. Hon tyckte mycket om att skriva och både vi barn och barnbarn har fått ta del av hennes berättelser genom handskrift eller skrivmaskinstext. Sång och musik var en viktig del i mammas liv. Sången och musiken tog henne genom både sorg och glädje. Hon gjorde även egna små sånger. Under ungdomsåren sjöng hon med i ett lokalt band på dansstället i Hakkas. Hon var också med några år i Öjebyns kyrkokör. Vi brukar säga att sång och musik blev vårt arv. Dans var också ett intresse, hon dansade både modernt och gammeldans. Mamma var en kreativ person. Hon ville ha ordning och reda. Hemmet pyntades med säker hand, hon hade sinne för detaljer. En hel del möbler och saker ropades in på auktion. Mamma stod naturen nära. Vi barn fick vara med om många utflykter. Mamma var idrottsintresserad, skidor och hockey ville hon inte missa. Hon åkte skidor och deltog med glädje i skidtävlingar. Tillsammans med Kurt fjällvandrade mamma. Vid några tillfällen var vi barn och barnbarn med. Många foton från olika turer är minnen vi har kvar.
Vi brukar säga att mamma var ”före sin tid”. I slutet på 50-talet låg stenar målade som flugsvampar på vår gård, på väggen ute hängde träskor målade till humlor med blommor i. Fantasin hade inga gränser. Hennes intresse för mode och kläder gjorde att vi alltid fick känna oss fina, ofta först med senaste nytt. Fina dräkter, klänningar, hattar, men även sportiga kläder hörde till hennes egen garderob.
Mamma månade om oss barn. Hon skapade traditioner som fått leva vidare. Äggmålning, luciashow, julspel är exempel på alltid det där lilla extra mamma anordnade. Det vi minns kanske främst är hennes julgransplundringar som hon deltog engagerat i tills sjukdomen tog hennes kraft under de sista åren. När barnbarnen kom och köket inte räckte till ställdes julgranen ut på gården för dans, dignande av överraskningar till alla.
Tillsammans med Kurt fick mamma, som tyckte om djur, möjlighet att ha får ute på gården. Barn, barnbarn, förskolebarn m.fl. har sett fåren och de små lammen släppas ut i beteshagen på Heden, dit mamma och Kurt flyttade 1984.
Mammas reumatiska sjukdom började kring 1980 och tog sakta överhand, kroppen tog slut. Men hennes klara tanke och kreativitet levde kvar in i det sista. Hon lämnade livet på jorden i kretsen av sina nära och kära med Kurt närmast intill sin sida. Mamma och Kurt fick 55 år tillsammans.
Vid skogsbrynet i hemmet på Heden står den lilla ”värld” av stentroll som hon skapat kvar. De hälsar oss välkomna.
I sorgen finns kärleken till mamma.