Signe Strömbäck, Kalix, har avlidit.
En epok har gått ur tiden. Signe föddes för snart 100 år sedan, i en tid när det stora första kriget rasade i Europa. Däruppe i norra Sveriges glesbygd var armodet kriget för dagen. Det var på hästskjutsarnas tid, om man nu hade den lyxen, långt innan bilar och bussar fanns.
Hon fick aldrig se sin egen far, han drunknade när hon som första barn låg i din mors sköte. Så mycket präglar människor. Saknad och utanförskap.
Själv skulle hon föda fram åtta fullgångna barn, ett dog strypt av sin egen navelsträng vid födseln. Vi var många som skulle dela på utrymme och mat i hemmet i norr.
När ditt yngsta barn började skolan, och du själv var 49 år valde du att sätta dig på skolbänken för egen utbildning till hemvårdarinna. För att kunna utöva yrket och få anställning i kommunen tog du körkort vid 50 års ålder. Något mycket ovanligt för en kvinna i din generation och vid din ålder. 16 års arbete hann du med innan pensioneringen, inte sällan på de mest krävande arbetsplatserna.
Rättsmedvetandet fanns som en gyllne sträng i allt du sade eller gjorde, och framför allt den stora inre styrka du bar, bakom den lugna och vänliga ytan.
Du ville alltid vara ett nav i den stora familj som följt dig i spåren. Alltid en öppen dörr, och intill de sista timmarna bodde du bakom egen dörr, lagade din egen mat och betalade dina egna räkningar. 97 år, två månader och 22 dagar lång blev ditt livs resa, innan infarkten på mindre än 1,5 dygn ändade livsvandringen.
Likt ett höstlöv togs du bort ifrån oss, men minnena skall alltid finnas kvar.
Barnen Gerd, Kerstin, Jarl, Lars-Erik, Kjell