Staffan Lindmark, Tullnäs, Norrfjärden, har hastigt avlidit.
Hans närmaste är makan Lisbet och två döttrar med familjer.
Han växte upp i gruvsamhället Kristineberg i Västerbotten, som enda barnet till Mina och John Lindmark. Han fick mycket kärlek och omtanke från hemmet, egenskaper som han förde över till sina egna barn.
Påsken 1969 gifte han sig med Lisbeth Lindqvist, Norsjö, som han träffat på dans i Fromheden redan 1964. Efter årsskiftet 1965 fortsatte han sin militärtjänstgöring i Göteborg. De bildade senare familj i Gällivare och 1970 gick flytten till Luleå. Han blev far till två döttrar, Camilla och Charlotte, och har sedan fått tre barnbarn, John, Noomi och Orvar. Barn hade alltid haft en särskild plats i Staffan Lindmarks hjärta.
1977-1982 var familjen bosatt i Rosvik och sedan i Tullnäs, Norrfjärden
Hans sociala engagemang visade sig i hans yrkesval, som fritidsledare, idrottskonsulent i IFK Luleå, personalchef vid ASG och senast som försäkringsrådgivare i SPP. Dessförinnan var han en tid anställd hos Bolidenbolaget i Boliden och därefter i Aitik, Gällivare.
Privat har han varit med i olika föreningar och sammanslutningar, Rotary södra i Luleå, Frimurarna, filosofiska sällskapet "Röde orm" och som ordförande i SPF Rönnen i Piteå sedan 2011. Han var också en tid revisor i Norrfjärdens idrottsförening.
Idrott var tidigt ett stort intresse för Staffan Lindmark framför allt fotboll och löpning. Men knäskador satte stopp för att utöva dessa aktiviteter.
Han hade många intressen som fångade honom och han utvecklades hela tiden. På gården i Tullnäs fanns sommarhöns, grisar och får under de första 30 åren familjen bodde där. Att skapa en lummig trädgård och senast en damm var projekt vid sidan av biodling.
Lindmarks intresse för fåglar, påstod han, började då hans fröken uppmärksammade en domherre han ritat. Varje vår hade han fågelboken i beredskap för att anteckna när varje ny flyttfågel anlänt. Han förde statistik över fåglarnas ankomst med datum för varje fågel och år.
Människor i alla åldrar tog och fick han kontakt med, ett uttryck för hans nyfikenhet. Med sina skämt och historier var han omtyckt av så väl gammal som ung.
Han var en god lyssnare, en empatisk medmänniska men framför allt en underhållare. Han tog plats och han såg till att synas. Han hade kvar sitt barnasinne och var inte rädd för att visa det även i vuxna sammanhang. Många var det som fick uppleva honom som Jerry Williams, som rysk general eller ballerina i rosa tyllkjol.
Staffan Lindmark satte spår, på ett positivt sätt, där han befann sig. Han blev vän med alla åldrar, från åttaåringar till 80-åringar.
Hans vänkrets sträckte sig från Malmberget i norr till Staffanstorp i Skåne i söder. Även utanför landets gränser, i Kanada, Österrike och Norge.
Lindmark hade ett antal planerade resor framför sig som han inte kunde göra i väntan på nya knäproteser, vilka han också skulle få inom kort. Han skulle ha fyllt 68 år fyra dagar efter sin bortgång.