Sune Leijon, Luleå, har avlidit.
Han gjorde en lång resa i livet, Sune Leijon.
Men frågan är om inte den allra första också var den längsta. Den han gjorde från det lilla kronotorpet utanför Rantajärvi med tåg till Uppsala.
Bara 16 år gammal hade han insett att skogsarbete inte var något för honom. Han ville ut i världen och sökte sig till en yrkesutbildning.
Det var som nyutbildad svarvare Sune Leijon flyttade till Luleå, där han kom att få arbete på Luleå Varv och träffa sin blivande hustru Emsofi, född Markinhuhta. Tillsammans skulle de under tre decennier få fem barn.
Som en man av sin tid såg han möjligheten att vidareutbilda sig via Hermods. Studierna ledde fram till en facklärarkarriär, bland annat på Robertsviksskolan.
Barndomens upplevelser på arbetsstugan i Svanstein kastade en bitter skugga, men skapade också ett starkt patos för rättvisa och en övertygelse om alla människors lika värde. Det förde honom in på en lång facklig karriär, där han under många år arbetade som ombudsman för Sveriges Lärarförbund.
Sune Leijon var en varm familjefar som ofta kluckade nöjt över att hans familj vuxit sig så stor att till och med barnbarnsbarn dök upp i hemmet på Mjölkudden i Luleå.
Han var en stor vän av idrott och följde engagerat de norrbottniska framgångarna i ett flertal idrotter, men kanske främst inom längdåkning.
Han var genom hela sitt liv en passionerad skidåkare och hade ett flertal starter i både Tornedalsloppet och Vasaloppet.
Sune Leijon dog mycket hastigt, 80 år gammal, med pjäxorna på en solig vårvinterdag.
Han sörjes närmast av sin fru Emsofi, barnen och deras familjer, brodern Sven, släkt och vänner.