Vår mors käre make och livskamrat, vår älskade pappa, morfar, farfar och svärfar, Sven Rönngren Luleå, har lämnat oss efter en lång tids sjukdom.
En älskad person som vi kommer att sakna mycket. Sven föddes i närheten av Gastsjön i Jämtland 1926, sist i en stor syskonskara. Blev faderlös vid tio års ålder och efter några slitsamma år flyttade familjen till Näsåker där kraftverksbygget gav jobb 1944/45. Lumpen på F 21 1946 förde honom till Luleå där han träffade sitt livs stora kärlek, vår mor Lilian. Jobbet förde honom därefter till SJ verkstad i Mjölby 1947 dit även mor flyttade efter vigseln 1948. När mors hemlängtan blev för stor och första barnet på G blev det SJ lokverkstad i Luleå 1950.
Han var även vicevärd och ordförande med mera i HSB Tryckeriet i 28 år.
I både sitt arbetsliv och privat har han varit en engagerad person med ett brinnande intresse för att förbättra och hitta lösningar som kom alla till godo Han var en älskad morfar och farfar som var mycket omtyckt av sina barnbarn och bästa beskrivningen på vilken fantastiskt människa han var kommer från ett av hans barnbarn som skriver bland annat.
"02.30 i morse dog jag, eller en del av mig! Farfar orkade inte mer utan suckade en sista gång innan han lämnade oss för ett bättre ställe. Ett ställe där det inte finns någon smärta, där man är stark, pigg, lycklig och välmående. Där himlen är blåare än blå, där gräset är grönare än grönt och där solen strålar och värmer. Sista timmarna satt vi hos farfar i hans rum på Sunderby sjukhus. Vi pratade tydligt i hans öra, kramade hans hand, strök hans insjunkna kind, smekte hans kallsvettiga panna. Vi satt kring hans säng, lämnade honom aldrig ensam utan åt och hämtade kaffe i omgångar. Vi sjöng för honom när oron och ångesten slet i hans kropp. Jag är tacksam för att han fått leva så länge men det är egentligen ingen tröst! Jag är ego och vill ha kvar honom ett tag till. Jag vill säga "jag älskar dig" en gång till, jag vill krama hans varma, sträva kind en gång till, jag vill stryka över hans mjuka silverlockiga hår en gång till, jag vill skratta med honom en gång till, jag vill träffa honom en gång till. Min varma, snälla nallebjörn fattas mig!
Farfar har det bra var än han är. Jag älskade honom, saknar honom och tänker på honom! Vi tar hand om farmor och ser till att hon tar sig igenom sorgen och resten av sin tid här med oss. Vi ses igen!"
Den trygghet han gav oss och minnet vi har av honom kommer att ledsaga oss i framtiden.
Makan Lilian, barnen Kenneth och Kathrin med familjer