Thomas Öhrn
Thomas Öhrn, Boden, har avlidit i en ålder av 65 år.
Thomas var den nypensionerade rektorn för Kulturskolan i Boden.
En kulturskola som blev en del av hans livsverk, både vad det avser det tjänstemannamässiga och det hjärtenära.
Thomas förverkligade utbyggnaden av den musikskola han själv var elev i, på tidigt 1960-tal, till dagens kulturskola med den bredd och kompetens en sådan skolform kräver.
Thomas var inte bara en duktig rektor och administratör.
Han var också en äkta musikant i hjärta och själ. Och utöver detta, en riktigt, riktigt god vän.
Från popgruppen The Spotlites (1962) – när Thomas var 13 år – över dansbanden Twilights och Rune Lindstedts sträckte sig Thomas långa spelkarriär på dansbandssidan.
Vi spelade tillsammans i alla banden.
År efter år i Bodenmiljöerna, bestående av den vackra Björknäsparken, samt både det gamla och dagens ”nya” Folkets hus. Och överallt i Norrbotten. Sommarparker och Vinter-Folkets hus.
Därutöver fick Thomas och undertecknad förtroendet att på somrarna ansvara för – och turnera runt i länet med – den legendariske musikrektorn Patric Sundqvists ögonsten, skolorkestern i Boden.
Thomas läste till dataekonom vid Uppsala universitet under tidigt 1970-tal.
När Thomas var färdig med sin utbildning återvände han till Boden för att jobba på ekonomiavdelningen hos Studieförbundet Vuxenskolan.
Snart fick Thomas extratjänst som musiklärare på gitarr, och efter kompletterande utbildning i ämnet fick han fast anställning vid dåvarande kommunala musikskolan i Boden, för att så småningom ta över rektorsstolen och utveckla det hela till den breda kulturskola den idag är.
Otaliga är de gånger vi satt oss ner och analyserat Bodens musikliv från 1960 och framåt.
Lika otaliga är också de gånger när barnen sagt ”nu börjar dom igen”, men barnen blev ändå sittande. Lyssnande.
Vi påbörjade en dokumentering av det hela. En dokumentation som inte hann bli färdig för Tomas del, men där vi heligt lovat att fullfölja uppdraget.
Musikmiljön i Boden präglades starkt under 1960-talet av Sveriges största kommunala musikskola, i förhållande till folkmängden, landets
ledande dansband (Rune Lindstedts, mästare 1965) samt Sveriges tredje största militära musikkår.
I den kulturmiljön hade vi förmånen att växa upp och få delta.
I denna stund går våra tankar till familjen; hustrun Inger, barnen Johan, Petter och Sanna med familjer.
För oss som hade förmånen att ingå i vänkretsen känns tomheten stor. Minnena får hjälpa oss vidare.
Ett varmt hjärta har stannat.
Vännen,