Kurt Nygård, vår far, föddes 1939 i Sattajärvi. Föräldrarna Gunnar och Signe-Johanna fostrade fyra barn. Kurt hade ett stort intresse för fotografering och hade en liten studio för framkallning. Bilder som har bjudit in oss i hans tidigare år.
Kurt läste i Härnösand och blev byggnadsingenjör, var på väg till sjöss men träffade sin kärlek och livskamrat 1958. De förlovade sig år 1962 och gifte sig år 1965. De bodde i Malmberget när första dottern föddes. Far började planera för och bygga huset i Pajala som familjen flyttade in i. Under de första åren i Pajala arbetade far som lärare på en skola i Kolari.
Familjen växte med en andra dotter. Firman startade han år 1977 och allt började hemma i ett kontorsrum med ritbord. Engagemanget för att delta i samhället och bidra till tillväxt och goda relationer fortsatte. Han var en entreprenör och uppfinnare som alltid hade projekt på gång. Han drevs av att bidra till samhället och att hjälpa människor.
Han var under många år politiskt engagerad och också en driven medlem av Lions i 45 år. Där märktes tydligt hans ide om att allt gick att lösa. Han startade kyrkrodden som roddes från Autiobron till holmen och deltog också själv.
Under åren 2010-2011 var han president i nämnda organisation. Firman utökades och det lilla kontoret blev affärslokal och fastighet med lägenheter. Tredje dottern föds.
Firman blev en samlingspunkt för familjen, där också vår mor arbetade, men också för andra människor som önskade samvaro och en kopp kaffe. Vårt andra hem. Ibland funderade vi hur han fick tiden att räcka till för han var alltid på språng.
Far var en människa som alltid såg möjligheter, det gällde bara att finna en smart lösning. Flertalet uppfinningar tecknades på ritbordet. Många är de platser där vi ser spår av far och hans entreprenörskap.
Aldrig har vi hört far yttra något nedsättande om någon, han hade en tydlig inre kompass. En tro på att människan i grunden är god och att man alltid ska göra rätt för sig, att man lär genom misstag och att möjligheterna finns där.
Mor dog alldeles för tidigt, år 2014 och far blev änkling. Trots en stroke som tidigare hade gjort honom halvsidigt förlamad så klarade han sig själv och behöll sin självständighet.
Det sista åren blev annorlunda för en människa som alltid klarat sig själv. Men han klagade aldrig, accepterade sin situation och gjorde det som stod i hans makt att finna en nöjdhet med livet.
Det dagliga samtalet har upphört.
Saknaden är stor men kärleken är större.