Till minne av Sonia Savela

Min moster Sonia Gunhild Mariadotter Savela, har gått bort. Hon blev 81 år och efterlämnar väninnor och släkt. 
Sonia var yngst av sex syskon i en småbrukarfamilj i Matojärvi i Tornedalen med modersmålet tornedalsfinska, meänkieli. 

Sonia fick som ung av tuberkulos och vistas på sanatorium i Varberg ett år. Hon har berättat att hon på sin födelsedag fick ett paket hemifrån med en ficklampa. Med den kunde hon läsa under täcket i den stora sovsalen. Men, hon hade inte tänkt på att ljuset från ficklampan syntes. Det gjorde att syster Greta tog ficklampan i beslag. 

När Sonia kom hem från Varberg hade hon glömt sin tornedalsfinska. Hon har berättat för mig att hon upplevde det som det surrande. Plötslig en dag fick hon en ”Lidnersk knäpp” och förstod språket men talade med en ”fin sydsvensk” dialekt. 

På sanatoriet fick Sonia ingen undervisning men fick ändå hoppa över klass tre. Efter gymnasium i Haparanda förde Sonias bildningsiver till civilekonomexamen i Lund. För att ha ”nåt att falla tillbaka på” blev det först en yrkesutbildning till kamrer. Det behövdes inte - genom åren har det blivit många akademiska poäng, teologi, sociologi, pedagogik och finska, latin, grekiska, svenska med mera.

En av Sonias väninnor har gjort gällande att ”Sonias karaktär kan beskrivas med få ord, hög integritet, ärlig, pålitlig och trovärdig. Det gällde både privat och i arbetet. Sonia var väldigt kunnig och noggrann i arbetet”. Utöver en två år på bank arbetade hon på Skatteverket som revisor och processförare.

På 90-talet engagerade sig Sonia politiskt i kyrkan. Trots att Sonia företrädde Folkpartiet som var minst, blev hon bli vald till ordförande i kyrkorådet. Sonia har sagt för henne blev politiken blev en ventil från en chef hon inte kom överens med. 

Sonia värdesatte barndomshemmet och kom innan hennes Alzheimer tilltog ytterligare att förvärva några av sina syskons andelar.

De sista åren drabbades hon liksom sina fem syskon av alzheimer, en personlighetsutplånande sjukdom.