Ulf Köhler, Skellefteå, somnade in på morgonen den 5 augusti efter en kortare tids sjukdom. Han blev 75 år.
Ulf föddes 1936 i Gällivare, av mamma Gerda (sedermera omgift till Apelqvist) och pappa August Köhler. Han växte upp som en mycket god och vis äldre bror till sina två bröder Jarl och Ove. Ulf umgicks mycket med sina barndomskamrater, med vilka han fiskade, vandrade och jagade ripa - och berättade rövarhistorier om detsamma. Kompisgänget höll sedan ihop genom hela livet.
1963 tog Ulf examen som elingenjör från Norrbottens Tekniska Skola, och fick sedan jobb som elkonstruktör på Asea i Västerås, dit flyttlasset gick med flickvännen Ingrid. De gifte sig året därpå, och 1965 kom sonen Tomas. Ytterligare ett år senare flyttade familjen till Kiruna, där Ulf jobbade på LKAB i sju år.
1973 styrde familjen åter kosan söderut, nu till Skellefteå, där Ulf tog tjänst som elkonstruktionschef på Alimak. Han utmärkte sig som en innovativ konstruktör och god gruppchef, och var mycket engagerad i sitt jobb. Många uppskattade även hans alltid lika "oförberedda" tal vid avdelningsfesterna!
Att fixa med familjens hus på Mobacken blev ett stort intresse, men Ulf gillade också att vandra i skog och mark. Han sågs ofta med familjens hund på väg ner mot älven, eller ängarna bortom "ladan med blåa dörren".
Efter skilsmässan från Ingrid 1994 flyttade Ulf till Myckle, och fortsatte med sina kvällspromenader och ett stort socialt umgänge. Ulf fick avtalspension från Alimak år 2000, och var därefter mycket aktiv inom företagets pensionärsgäng.
Genom sitt arbete reste Ulf världen runt, inom Europa men även USA, Mexiko och Asien. Han besökte också Australien ett flertal gånger, bland annat för att närvara vid sonens bröllop med Michelle från Melbourne, och utvecklade en nära bekantskap med hennes familj.
När hans yngre bröder Jalle och Ove båda tragiskt gick bort i alltför tidig ålder, år 1994 respektive år 2000, fick Ulf en viktig och framträdande roll i de efterlevande brorsbarnens liv; kanske främst för Mikael och Maria med familjer, samt Magnus, Eva och Wille. Han tog sig an denna roll med både ansvar och glädje, och uppfyllde den med stor ära. Tex när han som ersättnings-Morfar tog med Jalles barnbarn Magnus på "läskiga björnjakter" vid Mikael och Marias stuga i Åbyn!
Ulf tyckte mycket om barn, vilket bland annat kom till uttryck i bostadsrättsföreningen i Myckle, där han som ordförande (’Bestämmaren’) jagade busfrön med både förmaningar och glass. Under de senaste åren hade han stor glädje av de egna barnbarnen Jennifer, Daniel och Oliver, som alla älskade att busa och umgås med sin farfar.
Trots diverse sjukdomar under det senaste decenniet åtnjöt Ulf god livskvalitet och ett gott humör, fram tills denna sista sommar då cancern slutligen satte punkt för ett långt och innehållsrikt liv.
Han var en man med stor integritet och ett gott hjärta; enkel, rättfram och rådig. Han var den underbaraste far, svärfar, farfar, farbror, morfar och vän vi hade kunnat få, och för detta är vi evigt tacksamma!
Familjen
genom Tomas