Bertil Mannesson höll en intressant föreläsning om kroppsspråk när SPF seniorernas avdelning Rönnen samlades i Piteå. Detta berättade han:
"1974 gick jag ut gymnasiet och jag ville ha ett jobb. Man kunde då tänka på det som hette ASSI eller det som var Furunäsets sjukhus – på det sistnämnda hamnade jag. Har varit intresserad av mellanmänsklig kommunikation sedan jättelänge tillbaka. Det har följt mig genom åren och jag har fortsatt med både kroppsspråk och teckenspråk, så jag har haft ett handarbete som mitt yrke.
På min första avdelning gick översköterskan först runt med mig och presenterade mig för alla. Vi kom till en kvinna, som satt på en säng och tittade rakt fram, trodde jag. Men hon var blind och hon var döv. Dövblind, det ordet hade jag aldrig hört. Jag frågade:
– Hur kommunicerar ni då?
– Det kan vi inte.
– Så hon bor här, inom psykiatrin, men har ingen kommunikation? Det går inte ihop. Hur länge har hon varit här?
– Tjugo år.
– Utan kommunikation?
– Nej, det var en tolk som hittade henne för sju år sedan. Hon har haft besök av den tolken en och en halv timme i veckan de sista sju åren.
Tolken, Irma Olovsson, kom alltså och hälsade på den där kvinnan. Jag såg till vara på plats när hon kom nästa gång. De satte sig tillsammans, och killade varandra i händerna. De satt så, och skrattade samtidigt!
Efter en stund tog Irma med sig kvinnan ut, i rullstol. När de sedan kom in igen var kvinnan alldeles blöt, för det regnade. Men Irma var torr, hon hade styrt in rullstolen under ett skärmtak, men då hade kvinnan pekat med hela handen och sagt ”Ut!” Den dövblinda kvinnan hade kanske aldrig fått tillfälle att uppleva ett underbart regn.
Irma hade hängt upp en lapp på väggen där alfabetet var. Teckenspråk är ju så mycket annat än bara tjugoåtta handformer. Jag satte mig i sängen och gjorde under hennes hand, bokstäverna B E R T I L och när jag hade gjort L, så säger hon B e r t i l, hon kunde prata!
Det var en helt otrolig upplevelse så jag tänkte; det här ska jag syssla med hela mitt liv! Och så blev det.
Det finns ett väldigt rikt språk nedlagt i våra kroppar som vi har användning av när vi ska prata med varandra. Vi borde aldrig missförstå varann, men nog gör vi det likafullt. Även den som är ovan vid ord har mycket att säga, det är verkligen en sanning".
Innan Bertil avslutade föreläsningen citerade han Voltaire: "Vill du uttråka, ska du säga allt”. Därför slutar jag här".
Bertil Mannesson skänkte många sanningar och tankar som väckte stor munterhet. Skrivtolkarna från Regionens tolkcentral, Karolina och Inger, förmedlade allt till skrivna ord.