Under eftermiddagen träffade hon anhöriga och personal på Thulegårdens Träffpunkt och Mötesplatsen. Maria Bergström och Berit Sipuri berättade om dagverksamheten på Mötesplatsen, där varje person får en individuell bedömning utifrån det som vederbörande kan och vill.
På kvällen höll Liselotte sedan en föreläsning på Malmfältens Folkhögskola där ett 50-tal personer mött upp. Hon visade sig vara en erfaren och kunnig föreläsare eftersom hon länge arbetat med personer med demenssjukdom – och föreläst för anhöriga och personal.
Det är viktigt med kunskap om hur olika skador i hjärnan, hos en demenssjuk person, yttrar sig i praktiken. Hon betonade långsamheten, när du frågar en sak och inte får svar, måste du vänta en minut. Vi fick testa att vänta en halv minut, för att känna på hur lätt det är att bli otålig. Andra sätt att ”få igång” hjärnan är att sjunga och röra sig i takt med musiken.
Hon berättade om en ung man, undersköterska, från ett annat land, som inte kan våra svenska sånger istället rappade "nu ska vi dricka kaffe" och rörde sig till rytmen. Igångsättning är ofta ett problem, att få i gång hjärnan. Vi människor har lätt för att härma andra och det ska vi utnyttja. Äta tillsammans och föra gaffel, kopp till munnen. Det går inte bara att sätta fram mat till en demenssjuk person.
Då händer ingenting (ett vanligt klagomål från anhöriga, att maten står orörd).
Liselotte illustrerade också med att hon i vården hade med en egen tandborste, som hon använde för att få en person att börja borsta tänderna genom att härma henne.
Om måltider: Enda gången du får äta efterrätten före huvudrätten är när man är demenssjuk. Hjärnan reagerar lättare på det som är sött, saliven ökar och aptiten blir bättre, det får till och med, sockras på såsen. Liselotte Björk anspelade på förslaget att slopa efterrätten på boenden i Kiruna.
Vanligt är att en person med en demenssjukdom ropar, exempelvis, "var är Göte? eller jag vill hem”. Att då komma med fakta, att Göte varit död i 20 år, eller att detta är ditt hem brukar inte vara framgångsrikt, däremot att förenas i känslan: "Ni hade det bra du och Göte..." Berätta om det. Använda fantasin och hitta känslan av ensamhet, oro och dela den med den demenssjuke.
Detsamma gällande ilska: Inte argumentera, istället förenas i känslan av upprördhet, frustration, besvikelse. En uppdaterad levnadsberättelse är avgörande för en god vård.
Med stor humor, värme och inlevelse trollband hon publiken och det hördes flera positiva reaktioner efteråt: ”Jag har fått med mig mycket användbart, bra med konkreta tips.”