Edek har anställt en integrationspedagog, Sofia Larsson. Hon jobbar med integration fem timmar per dag fyra dagar i veckan.
Föreningen driver nu två integrationsprojekt, som löper parallellt. Det första är avslutat. Antalet deltagare varierar, mellan fem-sex och tolv-13 vid varje tillfälle.
– Ibland kallas de till Migrationsverket och då är den familjen borta den dagen, säger Jan Öhrvall.
Han berättar att de har frångått det här med fasta grupper.
– Det splittrar så mycket när någon ska iväg och någon flyttar iväg och så flyttar någon ny in. Det är lite mer rullande nu.
De håller fortfarande på med samhällsorientering, språk och matlagning, även cykellektioner där vikten av att använda reflex vintertid inpräntas.
– Egentligen är det levnadskunskap om vi sammanfattar det. Vi lär ut hur det är att leva här och inriktar oss på att göra dem anställningsbara. Det måste vara det primära om de får uppehållstillstånd och då måste de förstå hur samhället fungerar. Vi tjatar om arbetsplatskulturen i Sverige. En arbetsgivare anställer den person, som passar bäst till uppgiften. Det är inte krångligare än så, säger Jan Öhrvall.
Maria Nilsson, informatör på Servicepunkten i Harads, säger att de lärt sig mycket från det första integrationsprojektet.
– Man måste ta ännu baskunskaper och får anpassa nivån. Det är mycket man själv tar för givet, men som inte är så självklart. Nu är det mer grundläggande, säger hon.
I den första gruppen talade deltagarna flytande engelska.
– Då kom de från Syrien, Etiopien och Eritrea och många var välutbildade, förtydligar Jan Öhrvall.
Kaare Enbom, Edek, säger att de då hade en högre ambitionsnivå, men att det är svårare nu när deltagarna inte talar engelska.
En del flyktingar som kommer från länder som Afghanistan är dessutom analfabeter.
– Vi talar mycket om våra traditioner. Vi hade en kväll på Edeborg när vi samtalade om att anpassa sig till seder och bruk dit man kommer. Det är viktigt för att snabbt komma in i samhället, säger Jan Öhrvall.
De har startat ett tredje integrationsprojektet i november. Det ska fortgå ett år och har en lite annan inriktning. Man har lagt fokus på idrott, hälsa, simning och vattenvana.
– Det går ut på att, nu låter det lite pretentiöst, utbilda simledare. Vi har fått stor respons. Männen kommer, men kvinnor har haft svårare för det. Nu har 15 kvinnor anmält sig, som vill bli simledare. Det är lättare att de instruerar sina landsmän och barn. Deras barn måste kunna simma när de går i skolan. För om de inte deltar i simundervisningen får de underkänt. Föräldrarna förstår inte alltid hur viktigt det är, säger Jan Öhrvall.
Deras erfarenhet är också att vattenvanan kan vara dålig och har anlitat en simlärare., Therese Strömberg.
– Idén kommer från Köping. Vi tänkte att vi har alla resurser att göra det här, men det handlar inte bara om simning och vatten, utan även om mat och motion, säger Jan Öhrvall.
De har planerat att de ska ha en internationell matträff den 19 december.