Hans Gunnar Wikström död

Hugo Hans-Gunnar
Wikström, Jokkmokk, född den 27 mars 1950 i Övertorneå församling, avled på eftermiddagen den 18 oktober efter en olycka samma förmiddag.
Hans Gunnar föddes som näst yngste barnet till Karl Hugo Valdemar Wikström och hustrun Ebba Ragnhild född Outinen, och växte upp med en stor syskonskara på 13 barn på Wikströmska gården i Övertorneå.
Första gången jag träffade Hg var en kall vinterdag 1984 på Solgatan i Jokkmokk hos hans blivande svärföräldrar Mona och Stig. Med värme och öppenhet hälsade han mig, Lenas barndomskamrat och vän - en stilig ung man som lyste av glädje. Så gick vi alla tre armkrok Solgatan fram mot Hembygdsgårdens marknadsdans på logen.
De äldre syskonen berättar om en ljuslockig parvel som smågnolande sprang omkring hemma på gården med skog och sjö som närmsta grannar. I Särkijärvi metade han mört tillsammans med grannpojken, till glädje för katten. Alla syskonen spelade något instrument, Hans Gunnar började med pappas fiol och förstås med hemmets piano. Småningom fick han också munspel. Pojken tyckte mycket om kojor och han byggde många kojor. I kojan kunde han så sitta med några kamrater och spela på pappas fiol.
När Hans Gunnar som sexåring började skolan blev glädjen stor över den högt önskade och efterlängtade gitarren. Under skoltiden och som ung vuxen spelade Hans Gunnar också i olika grupper som bandet "Fias grabbar" uppkallad efter hans första barn. Och längre fram i tiden, berättar syskonen, när "Jokkmokkarnas" bil rullade in på Wikströmska gården, då gladdes alla; "Då blev det sång och musik!"
Hg valde lärarbanan. Folkskollärarutbildning vid Lärarseminariet i Luleå ledde till första tjänsten i Kuttainen och därefter Övertorneå. I en fortsatt lärargärning i Boden, Svartlå, Vuollerim och slutligen Jokkmokk arbetade Hg med barn i grundskolan och ofta med barn med särskilda behov. Han fortbildade sig småningom till specialpedagog.
Skolbarnen var mäkta stolta över sin Hg, och sorgen slog hårt på hans arbetsplats Västra skolan.
"En glad och omtänksam pedagog med ordning på sin undervisning", säger en förälder.
"En humoristisk, mångsidig och vidsynt men också kritisk kollega med ett hett temperament. Hg bjöd på sig själv. Genom sitt sätt att arbeta med musik var han den goda inspiratören för både elever och kollegor", säger en kollega.
Från jazz, dansmusik, till folkmusik - Hg spelade! Hans dragspel ljöd under ett par decennier på Jokkmokks Hembygdsgård vid midsommar och vintermarknad, på tårtkalas för flyktingar, Röda korset-Kupans invigning och Världens barn-galor, musikveckor i Saltoluokta, på otaliga skoltillställningar, i fest och i vardag. Marknadsmusik och lunchpalt med Jokkmokk Ögonstenar i 18 år. Piano och orgel, gitarr och ukulele, dragspel, munspel, flöjt och sång.
Nu när barnen växt upp fanns också utrymme för körsång och gemenskap i Dalvvadiskören.
Morgonpigg och envis arbetade Hg också politiskt sedan ett tiotal år. Han representerade vänsterpartiet i bland annat kommunfullmäktige och socialnämnd, och ledde arbetet i fullmäktiges valberedning. Bland andra engagemang kan nämnas en aktiv insats i Hembygdföreningens styrelse.
Hg och hans Lena, som också var kollegor på Västra skolan i Jokkmokk, spelade, arbetade och byggde familj tillsammans. Fiske, hjortronmyrar och lingonskog. Med Lena och barnen Fia, Ida, Hannes, Mimi och Hugo gjorde Hg många resor: Kanotfärder på Pärlälven, Jokkmokksfjällen på vinterföre och till fots, påskläger med skidturer i Kvikkjokk, årliga sommarveckor i Övertorneå, på Ellös med släkt och vänner, många fisketurer med svärfar Stikkan. Padjelanta, USA och Thailand, Nordnorge, Frankrike och Samarkand. Turer i Tarradalen där Hg en aprilkväll första gången träffat sin Lena. Saskam väster om Jokkmokk med stugan och bastun som var Hg:s nära paradis. Hg hade också ett stort idrottsintresse med Lidingöloppet som en av bedrifterna.
Mitt första möte med Hg under vintermarknaden 1984 blev den första i en lång rad fina stunder. Familjen Wikströms hem på Wästfeltsgatan i Jokkmokk är ett öppet hem fyllt av musik, människor och värme. Huset utökades och renoverades. Potatisland nedanför köksfönstret och skidorna mot stugknuten. Vi minns matlag, trädgårdsfester och nyårsaftnar, sommarkvällar i hammocken, uppvaktningar, kära vänner och bekanta. Min starkaste minnesbild av Hg är ändå hur jag många, många gånger drar ner rullgardinen i vårt eget sovrum vid sänggåendet och samtidigt ser rakt in i Wikströms kök där Hg spelar på dragspelet vid kaminen i köket.
Hg fick lycklig och stolt se fem barn växa upp och han hann leka med två barnbarn. Jag känner Hg som en ständigt verksam man med en vänlig vinkning. En rörlig människa med forskande blick, uppmuntrande ord och en varm kram nära till hands.
Grannen med de långa, lätta kliven saknas på granntomten, och många delar vår saknad.
Oktobers vackraste lördag gick Hg Wikström ur tiden, 58 år gammal.
Erika Nordvall Falck
Jokkmokk