Maria Larsson
Maria föddes i SattajÀrvi och kom att ha hembitrÀdesplats hos slÀktingar i Narken. DÀr trÀffade hon sin tillkommande, Felix Larsson. De gifte sig 1932 och kunde sÄ smÄningom bygga ett eget hus. I familjen föddes mÄnga barn av vilka fem flickor och tre pojkar nÄdde vuxen Älder. 1982 dog den Àldste, en son och 1996 den yngste, ocksÄ en son. Syskonskaran Àr i dag sex personer och de Àr bosatta pÄ olika hÄll i Sverige.
Maria har trots mÄnga gÄnger svÄra förhÄllanden alltid klarat av att sköta hem och barn dÄ maken varit veckopendlande i skogsarbete med hÀst. PÄ hemgÄrden har förutom hÀst funnits nÄgra kor, fÄr och ett mindre jordbruk.
Maken drabbades av svÄr vÀrk och blev vid drygt 50 Är sjukpensionÀr. Han fick bÄda höfterna opererade och kom aldrig tillbaka till arbetsför ork. Maria fick i det skedet ta pÄ sig ett tungt ansvar för familjens vÀlbefinnande. Under ett antal Är fanns dock nÄgon av barnen hemma och kunde ta en del av ansvaret för sysslorna. Det var Àven nödvÀndigt att barnen sökte sig ut pÄ olika jobb för sin försörjning. SÄ smÄningom avvecklades jordbruket och Maria avlastades en del.
Efter makens död 1989 övertogs gÄrden av en son, den ende överlevande av tre pojkar. Maria hyrde sig en lÀgenhet i byn och bodde kvar i Narken fram till 2008. Under den tiden anlitade hon hemtjÀnst ett antal Är och trivdes utmÀrkt med sina tjejer och killar som kom ett par gÄnger varje dag. Hennes nÀrmast boende barn kom regelbundet hem som sÀllskap och bistod med olika sysslor.
Maria började dock tycka att tillvaron blev ensam och isolerad p g a att synen och hörseln försÀmrades pÄtagligt. Hon beslutade dÀrför att flytta till ett Àldreboende sommaren 2008. Tillvaron dÀr blev nog inte den förvÀntade. Allt oftare ringde hon till sina barn och kÀnde sig fortfarande lika ensam och isolerad, klagade pÄ att ingen kom och hÀlsade pÄ eller lyssnade pÄ hennes problem. PÄ grund av lÄnga avstÄnd kunde inte barnen heller finnas som sÀllskap alltför ofta.
Om Maria kan sÀgas att hon alltid var glad, gÀstvÀnlig och hjÀlpsam. Det var aldrig lönt att sÀga nej dÄ hon ville bjuda pÄ kaffe och mat. Dörren stod öppen för alla, sÄvÀl nasare som prÀster och lÀrare, ja till och med var det inte nÄdigt att kalla kringströvande för tattare och bovar dÄ de ville ha en vrÄ att sova pÄ.
Sina sista dagar blev Maria intagen pÄ lasarett och avled dÀr den 14 augusti i Är. Hennes barn hade naturligtvis en önskan att hon skulle tillfriskna och att Maria kunde fÄtt leva Ätminstone sju mÄnader tills hon skulle fylla 100 Är. Maria tycktes dock ha fÄtt leva lÀnge nog och önskade inget högre Àn att fÄ somna in för evigt nu. Hon fick sin önskan uppfylld.
NÀra vÀn
SĂ„ jobbar vi med nyheter