Birger Skoglund, Lansjärv, fyller 80 år fredagen den 17 juni.
Birger föddes som fjärde barn i familjen den 17 juni 1931 i Flakaberg, Gällivare kommun.
Vid sju års ålder började han arbeta på vedbacken och när han var elva år sågade han virke som senare skulle nyttjas i kolmilor. Vid 18 års ålder var han med om att bygga och kola Sveriges största kolmila - rentav världens största kolmila. Kolmilan hade omkrets av 54,4 meter. Denna kolmila gav sju och en halv järnvägsvagnar kol, vilket senare fördes till järnverk söderut. Denna verksamhet pågick i denna skala under 40- och 50-talet.
Under vårarna deltog Birger i flottningen och var känd som en mästare i att balansera på stockar under flottningen.
Birgers skolgång inskränktes till sju år och arbetet på gården prioriterades. Eftersom Birger var intresserad av motorer och bilar ansökte han om körkort. Eftersom han var 17 år sökte han dispens för körkort, först hos landsfiskalen i Gällivare, sedan till länsstyrelsen och slutligen till konungen ställd till kommunikationsdepartementet. Sålunda tre ansökningar. Efter 45 minuters uppkörning fick han körkort den 22 mars 1949. Birgers far var mycket angelägen att han skulle få sitt körkort då hans hjälp som chaufför vid transporterna av kol till järnvägsstationen i Lakaträsk var nödvändig.
Senare blev Birger virkesmätare i Överkalix. Därefter blev han tillfrågad om han ville ha tjänsten som faktor i Jokkmokksdistriktet, vilket Birger accepterade.
Birgers far vill dock att Birger skulle överta hans åkeri. Birgers håg för bilar och transporter gjorde att han flyttade hem och övertog åkeriets två taxibilar. Åkeriet utvecklades genom att köpa ett åkeri i Lansjärv, ett i Lansån och ett åkeri tillsammans med brodern Stig-Gunnar i Ängesån. Då fanns det gott om körningar med bland annat finska skogshuggare som arbetade i Sverige.
Vid en resa till finska Pello med två Volvo-droskor (Galtor) en kall vinterkväll i minus 30 grader med sprakande norrsken kom han på, när han tittade mot himlen, att hans åkeri skulle ges namnet Norrskenstrafik.
Åkeriet utökades ytterligare med såväl två handikappbussar, en turistbuss som flera taxibilar.
Birger sysslade under åttamånadersperiod med transporter mellan mejeriet i Haparanda och Nora Bantorget i Stockholm, Dessa körningar var stundtals väldigt påfrestande då dubbdäck ej var tillåtna och vädret och väglaget kunde ställa till en hel del.
Det var mycket mygel och andra ojusta metoder vid anbudsförfarandena, vilket Birger fick kämpa emot. Han är tacksam för allden hjälp han fick av pressen (NSD) och speciellt journalisten PG Björkman.
När transportsektorn avreglerades 1992 förlorade Birger körningarna, vilka tillföll större bolag. Detta trots att Birger utlovats körningar. I sin förtvivlan vände sig Birger till sin gode vän Folke Pudas och frågade om han kunde få låna hans riksbekanta låda för demonstration. Detta fick han och hans demonstration för sin sak mycket uppmärksamhet i tv, NSD, NK; Aftonbladet och Expressen. Efter fem dygn blev Birger uppringd av landshövdingens ersättare och ombedd att kliva ur lådan då problemet var löst.
Birger blev änkeman den 9 februari 1965 och fick ta hand om sina två små barn, två och fyra år gamla, med allt vad det innebar.
Birger skötte under många år sin handikappade bror Stig ända till hans den 18 mars 2007. Stigs ryggskada gjorde att Birger fick förflytta honom mellan sängen och toaletten flera gånger under dygnet. Under 14 år varade denna omvårdnad och alla resor för behandling i Kalix upp till tre gånger i veckan.
Birger har alltid haft ett lätt humör och är känd av alla sina vänner som mycket snäll. Alla hans bussresenärer under turerna har uppskattat hans humor och lätta humör.
Han uttrycker gärna tacksamhet till bilaffären där han har haft tillgång till bilar som lett tiill få avbrott för reparationer och få verkstadsbesök. Vidare är han tacksam för alla chaufförer som han haft vilka lojalt ställt upp för företaget.