Eivy Blomdahl, Boden, är en envis kvinna som fyller 65 år fredagen den 6 januari.
Nästan hela sitt yrkesverksamma liv har hon arbetat med att lära elever med ett annat modersmål svenska. Och det tänker hon fortsätta med.
Hon ser ingen anledning att sluta arbeta.
- Jag vet inte om jag förträngt att jag blivit så gammal, men jag har faktiskt inte tänkt att jag ska gå i pension även om 65-årsdagen inte kommer som en överraskning.
Tacksam
Eivy Blomdahl är tacksam att hon har ett jobb och har alltid tyckt om att arbeta. Hon tycker att jobbet är roligt, intressant och utvecklande.
- Det är alltid lika spännande att gå till jobbet på morgonen. Jag har fått träffa människor från hela världen varje dag och det är väldigt berikande.
Eivy Blomdahl tycker att det är något väldigt fint att den svenska skollagen ger alla barn rätt att gå i skolan. Hon undervisar i svenska som andraspråk inom introduktionsprogrammet.
Stammar
När hon gick sin lärarutbildning på universitetet tog Eivy Blomdahl extra kurser om läs- och skrivsvårigheter. Hon tror att det intresset har sin grund i att hon själv stammar.
- När jag började jobba som lärare 1974 i Stenungssund behövde de en lärare för barn som kom från andra länder. När jag började undervisa dem insåg jag att jag måste lära in hur man lär ut svenska till personer med ett annat modersmål, säger Eivy Blomdahl.
Till Boden 1980
Därför började hon studera på universitetet på kvällarna. Hon fick läsa sig jättemycket och har sedan dess nästan alltid jobbat med det. Eivy har också ett mycket starkt engagemang i flykting- och invandrarfrågor.
- Det har vuxit fram ett engagemang.
Hon flyttade med dåvarande maken till Boden 1980. När hon frågade om skolan hade undervisning i svenska som andraspråk svarade förvaltningen att det inte fanns några invandrare i Boden.
- Men jag visste att det var många som pratade finska och att människor som talade tornedalsfinska tvingats att prata svenska. Sedan när kommunen började ta emot flyktingar blev jag tillfrågad om jag ville hjälpa till att starta undervisning för flyktingbarn.
Flyktingfrågor
Eivy Blomdahl tycker att det finns så oerhört mycket att göra när det gäller flyktingfrågor. Utvecklingen i Sverige med en hårdare tolkning av utlänningslagen gör ont i henne.
- Till viss del beror det på EU-samarbetet. Många länder blev mer eller mindre tvingade att ändra sina lagar och regler. Det har spelat in, men jag tror också många gånger att det beror på okunskap.
Hon tycker inte att det är klokt att avvisa en barnfamilj, som den i Harads, där pappan är politiskt aktiv tillbaka till Etiopien.
- Det är mer än en gång jag har funderat hur de kan fatta sådana beslut. Jag har diskuterat många gånger med personal på Migrationsverket. Flera av dem låter väldigt kalla och kanske måste de bli så för att orka jobba. Det skär i hjärtat många gånger, säger Eivy Blomdahl.
Hon är uppvuxen i Vilhelmina, Västerbotten. Hennes pappa var politiskt engagerad, men även mamman hade ett starkt engagemang. Syskonen uppfostrades att ta hand om varandra.
- Politiken har betytt väldigt mycket för mig. Det handlar om samhället och alla människors lika värde. Allt handlar i grunden om mänskliga rättigheter. Jag tycker att synen på hur man ska styra kommuner och landsting börjar förändras. Ett seminarium i höstas handlade om att titta på verksamheten utifrån mänskiga rättigheter och då får förordningar och lagar en annan, ny innebörd.
"Mognar med åren"
Eivy Blomdahl är ett känt namn
i Boden, men det få vet är att hon är mycket envis. På gott och ont, säger hon själv, och tillägger att hon inte är lika envis som när hon var 16 år.
- Man mognar med åren och får lite mer förstånd. Men det är fortfarande så att jag måste bli övertygad om motsatsen för att jag ska ändra mig. Det kan innebära att jag hamnat i en del onödiga konflikter, men det positiva är att jag aldrig släppt en fråga som jag tycker är viktig.
Hon känner att hon bidragit till att förändra synen på demokrati och mänskliga rättigheter.
65-årsdagen firar Eivy Blomdahl i Halmstad tillsammans med sin son, sonhustru, barnbarnen och sina syskon.