En spelman fyller 60 år
Norrlåtar i begynnelsen... Hasse Alatalo är två från höger.
Foto:
- NSD, tänkte uppmärksamma din bemärkelsedag.
- Måste ni verkligen det, säger jubilaren.
- Ja, naturligtvis.
Tornedalen
Han har blivit lite grå av åren. Rotad och sprungen ur tornedalsk mylla. Musikens näring har fått rötterna att djupna.
Han vilar inte på lagrarna. I dagarna turnerar han runt i länet med föreställningen "Nurmen lintu" (Ängens fågel), ett allkonstverk i musik, bild och text med Tornedalens musik som röd tråd, baserat på boken med samma namn. I går gästspelade de på Nattivalen i Korpilombolo.
Han föddes på det ställe där Torneälven spiller över en ansenlig mängd vatten i systerälven Kalix. Sina första 14 år tillbringade han i bifurkationens Tärendö, det är i den åldern, man är mest mottaglig för intryck. Han verkar ha insupit en hel del. Sedan blev det flytt till Haparanda, där Tornedalens samlade kraft beblandar sig med världshaven i ett evigt kretslopp. Musiken deltar också i någon slags kretsrörelse.
Cornelis och Dylan
Det var den tid då Beatles och Rolling Stones slog igenom och det fanns gitarrband i varannat garage.
- Jag spelade aldrig i något band, men jag lyssnade självklart på musiken. De djupaste avtrycken hos mig satte Cornelis och Bob Dylan, berättar Hasse.
Efter avslutade gymnasiestudier på samhällsvetenskaplig linje blev det flytt till Uppsala för fortsatta studier. Där fanns en del människor som sysslade med folkmusik.
- Vi träffades i Uppsala - bland annat Magnus Sjögren, Janne Olofsson och jag. Vi tänkte att vi kanske ska undersöka om det finns någon folkmusik i Norrbotten, det vill säga en egen musik.
Norrlåtar
Gruppen Norrlåtar bildades och slog ner som bomb i Musiksverige och betraktades, i alla fall i början, som en progg-grupp men hade en betydligt bredare genomslagskraft. I 30 år förgyllde de tillvaron på olika tillställningar. Deras låt "Ko över Sarek" har upphöjd plats i den svenska visskatten.
Efter universitetsstudierna utbildade han sig till mellanstadielärare i Luleå. Men lärarkallet var svagt, musiken drog. Han jobbade redan som halvtidmusiker och 1979 fick han halvtidstjänst på Sveriges Radio som journalist och musikproducent, där finns han kvar än idag.
Livsprojekt
Ofta hade han hört att det inte fanns någon folkmusik i Norrbotten eller i Tornedalen. Han bestämde sig för syn, ett nothäfte på 10-12 låtar skulle han väl kunna pränta ner i bästa fall.
Det blev ett livsprojekt på 30 år. Det utmynnade i boken Nurmen lintu ( Ängens fågel) som kom ut 2004. Titeln syftar på sädesärlan, på kalixbondska heter den grå’ila. 152 låtar samlades och dokumenterades med bilder av fotografen Anders Alm.
Meänkielis framtid?
- Jaa, det är svårt att säga. Många gånger har det sagts att meänkielin ska dö men ändå ser den ut att leva. Det ser mörkt men det finns unga som börjar ta tag i det. Och ökar befolkningen så finns det hopp.
Hur ska du fira högtidsdagen?
- Jag har inte tänkt göra något speciellt. Jag vet faktiskt inte vad som händer. Någonting blir det väl.
Han har fått NSD:s kulturstipendium 2004. Och för sitt idoga nedtecknande av den norrbottniska musikskatten erhöll han 2009 Norrbottens läns landstings stipendium.
En kulturarbetare är han i dess djupaste mening och nu fyller han 60.
Stäm fiolen, Brogren!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!