Den 5 juni somnade vår älskade mor Anna Evelina Ericsson, född Johansson, in i den eviga vilan i en ålder av 86 år och tio månader.
Anna växte upp i en syskonskara på 15 barn i Lopas, Fjällåsen, Gällivare koomun. På grund av lång skolväg var det vanligt att man bodde inackorderad i familj eller på skolhem under terminerna vilket hon också gjorde. När Anna var endast nio år gammal dog hennes mamma i barnsäng till stor sorg för familjen. Närheten till naturen under mammas uppväxt präglade vår mamma och hon njöt av att vistas i fjällvärlden med fiske och bärplockning.
Vid 17 års ålder träffade Anna sitt livs stora kärlek, Frans Margido Ericsson. Genom åren blev det förlovning, giftermål och vi sju barn föddes; Björn, Jan, Dick, Lillemor, Karin, Donald och Jerry.
De första åren tillsammans var mamma och pappa bosatta i Boden. 1952 flyttade de till Luleå. När pappa kom från arbetet på järnverket for mamma och arbetade som städare, när vi barn blev större vidareutbildade hon sig. Hon arbetade bland annat åt kriminalvårdsstyrelsen. Längre fram i arbetslivet började hon arbeta på ett inkassoföretag vilket hon sedan övertog i egen regi - Luleå inkasso. Det fortsatte hon med till hon gick i pension. Mamma var även länge aktiv i Socialdemokraternas kvinnoförening.
Mamma hade barnasinnet och humorn kvar livet igenom. Hon sjöng och läste sagor för oss. Vår mamma var duktig på att sy och sticka och många fina plagg skapade hon med sina flinka händers hjälp. Sin konstnärliga ådra gav hon bland annat uttryck i genom vävning, slöjdande i trä och broderier och i intresset för konst. Barnen, barnbarnen, och barnbarnsbarnen var till stor lycka. Hon var även en sann djurvän. Mamma älskade även att vistas i kolonistugan som pappa byggde på äldre dagar på Hertsö ängar. Alla turer till fjälls på somrarna, och senare i livet vistelserna i Mavas i Arjeplogs fjällvärld under vårvintrarna, var en glädjekälla. Mamma hade en mental styrka och lugn som är få förunnat.
2009 avled vår far och lämnade ett stort tomrum efter sig. När mamma sista tiden i livet var svårt sjuk kände man stor ödmjukhet över hennes mentala mod och lugn. Sedan hon återkommit hem i februari, efter några månaders lasarettsvistelse, bodde mamma till viss del hemma hos sonen Donald. Hon fick även sedan dess god omvårdnad av hemtjänsten.
Vår mor lämnar många vackra minnen efter sig. Tomrummet och saknaden är väldigt stor men vi unnar vår fina mor den eviga vilan. Nu mamma har du gått dit vi alla ska gå en dag och får återförenas med dem du saknat som gått före dig.
Barnen genom dottern Karin