Bertil Johansson har avlidit i en ålder av 85 år.
Bertil föddes den 19 december 1926 i byn Pääjärvi. Han började skolan i byn Sattajärvi, endast sex år gammal. Eftersom det var långt hemifrån fick han vara inackoarderad hos en familj i Sattajärvi under veckorna och fick endast komma hem under helgen och under loven. Han berättade ofta om sin skolgång och hur Bertils far skjutsade barnen till skolan söndag kväll eller måndag morgon. Det måste ha varit tufft för en sexåring att vara hemifrån under veckorna.
Efter folkskolan började han arbeta i skogen och även vid sågen hemma.
Han flyttade till Kiruna och arbetade där i några år i gruvan. Sedan bar det av till Luleå och NJA, som SSAB hette på den tiden.
På Såifa arbetade han några år med att tillverka lastbilsflak. Efter det arbetade han några år på Bygg och Transport och sista anställningen var på Notviksverkstaden. Eftersom han hade dålig rygg efter en ryggoperation gick han en preparandkurs i Kalix. Men han kunde inte fortsätta arbeta på verkstad utan blev pensionär vid 60 års ålder.
På alla arbetsplatser han var på visade han att han var en mycket duktig reparatör. Han lagade bilar, cyklar och andra apparater. Hans motto var att det man kunde göra själv skulle man inte leja bort.
Bertil träffade sin blivande fru Fanny, född Virtala, i Pajala. De gifte sig 1954 och fick sonen Håkan. Familjen bodde först på Örnäset i lägenhet men 1968 byggde Bertil eget hus på Kvarnbäcken dit familjen flyttade. Där odlade han både potatis och grönsaker och han hade många bärbuskar.
Bertil älskade naturen. Att vistas i skogen var ett kärt nöje för honom. Älgjakten ville han inte vara utan och han deltog i jaktlaget i Pääjärvi och Sattajärvi. Han berättade ofta om de olika älgjakterna som han deltagit i. Många älgar hade han fällt och dessutom kunde han stycka älgarna perfekt.
Förutom älgjakten plockade han mycket bär. Otaliga är de hinkar med hjortron som han burit hem. När andra klagade på att det fanns lite hjortron kom han hem med hjortronhinkarna fulla. Han plockade också mycket blåbär och lingon. Sedan var det vinbären hemma på Kvarnbäcken. När jag öppnar frysen och ser alla vinbärspåsar förstår jag vilken arbetsmyra Bertil var. Han fann glädje i arbetet och trots sin dåliga rygg, på grund av en diskbråcksoperation för många år sedan, avstod han inte från bärplockning. Ja, jag tror att han var på knä och plockade ibland. Krattning av tomten skötte han och på vintrarna skottade han och sopade bort snön från ingången. Det skulle se snyggt ut, sa han.
De sista åren fick han demens, men klarade att bo hemma med makan Fanny och sonen Håkans hjälp. Han drabbades av en svår stroke och avled lugnt och stilla en vacker höstdag. Hans livsverk var fullbordat här på jorden och Bertil lämnar framfröallt Fanny och Håkan i en stor sorg och saknad. Men han lämnar också många vackra minnen till familjen men också till syskonen och släktingar.
Svägerskan Anja Matti