Stockholmaren, mångåriga Kirunabon och Karelen-flyktingen Olga Björkenwall fyller 85 år den 22 juli.
Vid tolv års ålder, under det lika omvälvande som korta vinterkriget 1939, tvingades Olga lämna barndomshemmet på en ö i Ladoga i den karelska gränskommunen Salmi och evakueras till säkrare trakter. Familjen, med pappa Andrei och mamma Tatjana Kuha, farföräldrarna samt fyra av de sex barnen fördes till ett evakueringståg för att via uppsamlingsorten Varkaus transporteras till Sorsakoski i Finland. Där stannade familjen ett drygt ett år innan de blev tilldelade en bit brukbar jord och skog i Ii, fem mil norr om Uleåborg.
Familjen tillhörde dem som aldrig for tillbaka till Karelen när Finland 1941 återerövrade Karelen i början av fortsättningskriget 1941-44. Mamman avled 1953. Hennes frispråkiga och profilskarpa pappa överlevde sin 86-årsdag innan han dog 1978. Av sex syskon finns numera sedan något år tillbaka bara hennes yngre bror kvar i livet. Hennes älskade äldre syster hann dock fylla 91 år innan hon dog härom året i Åbo. Ingen av syskonen, möjligen undantaget en äldre bror som sårades i kriget, visade upp några ärr från krigsflyktingåren och för övrigt var posttraumatisk stress ett tämligen okänt begrepp på den tiden.
Olga Björkenwall flyttade 1948 från Ii kommun till Hedenäset i Tornedalen. Året därefter började hon arbeta på Rovas hotell i Junosuando. Lönen var, minns hon, "furstliga" 50 kr i månaden. Med hänvisning till tandvärk sade hon dock upp sig och for till Kiruna för tandvård och ett nytt liv i gruvstaden.
I februari 1950 gifte hon sig med Junosuandofödde gruvarbetaren Helmer Björkenwall. Året därpå föddes den äldsta sonen Robert, i april 1952 kom så andra sonen Rolf och i mars 1959 dottern Ruth. Familjen stannade i Kiruna under alla de 38 år som maken Helmer arbetade som gruvarbetare och deltidsanställd väktare vid Esrange. När makarna blev pensionärer 1984 flyttade de till Stockholm och Södermalm för att komma närmare sönerna. Dottern bor sedan många år i USA där hon forskar i sociologi. Olga Björkenwall och hennes man Helmer fick 56 goda år tillsammans innan han vid 83 års ålder dog 11 december 2006. Besök hos barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt dagliga promenader håller henne igång. Nyopererade ögon gör att hon ser bättre änpå länge och hälsan är ännu hyfsat god, varför hon klarar sig ännu helt utan hjälp i sin lägenhet. Minnena från Ii, karelska Viborg, fisketurerna med pappa Andrei, den karelska maten och kulturen med Kalevala och Säkkijärven polka lever starkt kvar hos henne. Det ljusa, karelska sättet att hantera även dystra stunder i livet har hon i behåll, och därmed gnistan att leva ännu en tid. Och att se fram emot nya besök från dotter och yngsta sondottern boende på olika håll i USA, när hon inte själv längre orkar resa dit.