Thommy Öhlund, Piteå, fyller 50 år måndagen den 10 februari.
Femtio år! Kan det vara sant? Tydligen. Nu är det 64:ornas tur att fylla halvsekel!
För mig har resan tagit mig från Malmfälten till norrbottenskusten.
Son till gruvarbetarna Stig och Judith Öhlund i Svappavaara. Familjen bosatte sig 1985 i Stigs hemstad Piteå.
År 2002 flyttade även jag till Summer City.
Under 20 av de senaste 24 åren har jag arbetat i säkerhetsbranschen, främst som väktare, säkerhetskontrollant på flygplats och värdetransportör. Sedan 2012 anställd hos Securitas, med arbetsplats Facebook i Luleå.
Jag har haft flera intressanta arbetsuppgifter, främst i Stockholm under Kuwaitkriget 1991 då jag ingick i vaktstyrkan på Arlanda, på ambassader och konsulat samt genom åren flera VIP-bevakningar av olika slag.
Andra höjdpunkter: Säkerhetsvakt på Friidrotts-VM i Göteborg 1995 samt på Sommar-OS i Atlanta 1996, som toppades av personbevakningen av svenska kungafamiljen på handbollssemifinalen mellan Sverige och Spanien.
Har tillbringat ett läsår på bibelskola, samt ett läsår med socialpedagogik, socialpsykologi och etik på Kalix Folkhögskola 2006.
Under uppstartsåret av Piteås engagemang för ensamkommande barn var jag god man för en pojke från Mellanöstern, och under de senaste åren kommunuppdrag som kontaktperson för ungdomar på glid.
Under en tioårsperiod hade jag mina bästa vänner på flyktingförläggningarna i Malmfälten, varav flera blev vänner för livet.
Mellan 1998-2001 ledaruppdrag inom Unga Örnar, bland annat som föreståndare på ungdomsgården Träffpunkten i Kiruna. Vidare en del uppdrag som kassör och skyddsombud inom föreningsliv och fackförbund.
Mina intressen handlar i dagsläget förutom familjen mest om styrketräning, där jag gläds åt DM-guld i bänkpress 2012, för Öjeby Atletklubb. Uppskattar socialt umgänge med människor från ”all walks of life”.
I sena tonåren blev jag kristen, och var under tio år en engagerad församlingsmedarbetare, bland annat som simultantolk till och från engelska.
Efter att jag lämnade kyrkan, fortsatte jag ha gemenskap med troende från olika sammanhang. Partipolitik inom eller utanför kyrkan är ingenting för mig. Tron på Kristus däremot, betyder allt.
Via datorn träffade jag 2001 min ryska livskamrat Lena, ljuv kärlek uppstod och i juli 2003 hölls bröllopet i Hortlax kyrka.
Våra hjärtan fylls med tacksamhet, allra främst tack vare de två sönerna vi fått, Benjamin (2004) och Noa (2010). Livet är fantastiskt, även nu när ”The big 5-0” uppnåtts!
Födelsedagen firas stillsamt på varmare breddgrader.