NSD berättade nyligen om Johanna Nilsson, Luleå, som springer för Morjärvs SK.
Hon var då på väg till New York, hon hade kvalat in för en plats bland de 55 000 startande i världens största marathon med en publik på två miljoner människor.
Hon sade då att hon avstod från att sätta ett tidsmål, hennes personbästa var då tre timmar blankt, men målet var att komma bland de 50 bästa.
Det är en glädjesprudlande Johanna Nilsson som telefonledes berättar om loppet:
– Det var lite svåra förhållanden, det blåste tio sekundmeter på tävlingsdagen som beskrevs som den kallaste dagen i New York på 39 år. Samma morgon var jag lite orolig och hann sänka kraven på mig själv. Jag hade också hört att det här inte är ett lopp där man presterar överträffligt.
– Jag var stel i kroppen i starten, men kom in mer och mer i loppet. Det var härligt med alla människor som hejade på Sverige, jag hade Sverige-kläder på mig. Det var branta stigningar och tuffa broar och efter 35 kilometer fick jag krampproblem i vaden. Jag sänkte farten lite och kortade av stegen och då försvann krampen.
Johanna Nilsson insåg kort innan målgång att hon kunde pressa sitt tidigare personbästa - och gjorde också det.
Klassisk sportfråga - hur känns det?
– Det här är en perfekt resa! Det är fullkomlig glädje! Det känns riktigt, riktigt skönt men samtidigt lite vemodigt.... nu är det över.
Firande?
– Jag firar i flera dagar, härom dagen med att uppleva Manhattan, säger Johanna Nilsson.
”Jag känner att jag är på väg uppåt, jag är hoppfull inför framtiden” säger Johanna Nilsson.
Hur toppar du det här?
– Jag har fått massor av ny energi för att träna vidare! Jag är sugen på att testa marathon i Berlin, där går en av de snabbaste ”marorna” i världen, säger Johanna Nilsson som fortsätter att fira - närmast med en vecka i solen i Florida.