Kåre Hannerz, Västerås, har avlidit tre veckor före sin 85-årsdag.

Han var född och uppvuxen i Luleå. Efter studentexamen med toppbetyg blev han civilingenjör i kemi 1949 vid KTH i Stockholm och anställdes där vid institutionen för fysikalisk kemi. 1953 övergick han till Atomenergi, för att 1954 börja vid Casco och 1955 blev han tekn lic vid KTH.

1985 fick han det prestigefyllda Polhemspriset av Sveriges civilingenjörsförbund som på detta sätt ville belöna honom för en sällsynt förtjänt ingenjörsinsats.

Kåre Hannerz hade ett avgörande inflytande på utvecklingen av de svenska kärnkraftverken och avfallshanteringen.

2005 fick han den första Fysikbjörnen av Stiftelsen Björn Wahlströms fond för sina framstående vetenskapliga insatser inom kärnenergiområdet.

Redan i unga år i Luleå var han en ivrig seglare. I början av 60-talet beslöt Kåre och en äldre båtbyggare ett projekt att bygga två segelbåtar. Det krävdes 4 000 arbetstimmar per båt.

Närmaste anhöriga är hustrun Kerstin med familj samt brodern Gösta med familj.