"Kan bli världsklass eller ankdamm av allt"

"Hur framtiden ska bli vete fan. Antingen blir det världsklass eller så blir det bara ankskit av allt. I Kiruna har det aldrig funnits plats för någon mellanmjölk", säger en av de två herrar som Sören Häggroth hamnar i samspråk med

Erskines hus betraktats som banbrytande arkitektur och arkitektonisk konst av hög klass i Sverige. Nu faller de snart. Sören Häggroth funderar på hur. "Det blir en jävla smäll om Erskines hus ska sprängas till marken" säger en av de som Sören berättar om i denna text.

Erskines hus betraktats som banbrytande arkitektur och arkitektonisk konst av hög klass i Sverige. Nu faller de snart. Sören Häggroth funderar på hur. "Det blir en jävla smäll om Erskines hus ska sprängas till marken" säger en av de som Sören berättar om i denna text.

Foto: Sören Häggroth

Kiruna2023-05-19 08:20

Vi är i det skälvande slutet av april. Snön hade vräkt ner över Kiruna i mer än ett dygn, men ovädret lugnar ner sig och vi kan lämna den insnöade tillvaron på Rallarvägen.

Vi vandrar upp till gamla centrum. Det börjar alltmer vara just det –  Kirunas gamla centrum. Vid vårt besök har arbetare och maskiner tagit paus och helgfriden har lagt sig över dammet från rivningarna. När vi kommer fram till de hus som nu är aktuella att jämnas med marken, som folkmun döpt till Snusdosan, Spottkoppen och Berlinmuren, står där en grupp människor och betraktar det som sker.

En av dem är Gösta från Borås som är märkbart tagen när han blickar upp mot höghusen som ska rivas. 

– Hur ska det gå till? Ska de sprängas, undrar han.

Jag blir svaret skyldig då jag inte vet. Husen är inte vilka som helst, utan ritade av Ralph Erskine och har ses som viktiga landmärken i den svenska arkitekturen och som arkitektonisk konst av hög klass genom årtionden. Kvarteret Ortdrivaren med de speciella husen byggdes mellan 1959-1965. 

Under tiden vi står och funderar kommer en annan man gående och stannar till vid mig och Gösta. Han vet heller inte hur husen ska ner. – Men ska de sprängas blir det en "jävla smäll" säger mannen som också heter Gösta och har arbetat som elektriker i många år hos LKAB.

– Det blir väl en liknande tryckare som när den sista salvan sköts i Kirunavaaras dagbrott i början av 1960-talet, tänker han högt.

Från 1962 blev Kirunavaara en underjordsgruva. Nu jobbar man över 1000 meter under jord och flera tusen meter uppe i rymden med raketerna. Mellan dessa storheter lever cirka 22 000 personer i Kiruna.

– Hur framtiden ska bli vete fan. Antingen blir det världsklass eller så blir det bara ankskit av allt. I Kiruna har det aldrig funnits plats för någon mellanmjölk, säger Gösta från Kiruna.

Vi vandrar vidare mot gamla centrum. Vi hade fått tips om att se på den konst som nu pryder ett antal skyltfönster i de tomma butikslokalerna. 

– Allt ska ju vara märkvärdigt och speciellt när det gäller konst här i stan. Jag kommer ihåg vilket rabalder det blev med kuktavlan i Kiruna stadshus för ett antal år sedan. En erotisk tavla med en man som hade ett rejält stånd och en betraktande kvinna skulle hängas upp i kirunabornas vardagsrum stadshuset precis innan kungen och drottningen skulle besöka staden. Rojalisterna i stan höll andan, berättar Kiruna-Gösta.

De talades om att hänga ett skynke för målningen under besöket. Tavlan är målad av Eva Zettervall och hängdes till slut undan så kungaparet slapp se den konstnärliga resningen i all sin prakt då det begav sig. En fin tavla som fick en omtalad vernissage hänger säkert på en bra plats nu när till och med kungaparet skulle kunna se verket med stor förtjusning.

Det kändes som vi fått ett rejält lavemang som start på vår konstvandring när man lyssnat till Gösta. I Kirunas gamla centrum finns många konstverk att titta på. Passa på att gå dit och titta om ni har vägarna förbi. Men skynda innan grävskoporna rullar in...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!