Skratt, jojk och sång blandades med starka känslor under Kiruna sameförenings 75-årsfirande. Samegården fylldes till sista plats och många fick stå och lyssna när Carina Sarri och Margareta Stenberg berättade om föreningens historia.
På 1920- och 30-talet tvingade lappväsendet samerna till bland annat tvångsslakt av renar och böter. Dessutom rådde mycket svåra betesförhållanden och så stora mängder renar dog att många familjer fick svårt att försörja sig.
- Folk blev tvungna att söka sig andra jobb, men lappfogden var emot det, säger Carina Sarri.
Samerna ansågs vara för små och magra för att kunna jobba i gruvan eller med järnvägen.
Jobb och härbärge
- Vi insåg att vi måste bilda en sameförening annars skulle vi gå under, säger Maragareta Stenberg. Hennes far var med vid bildandet av föreningen som kom till i december 1937.
Föreningen uppvaktade myndigheterna så att sa-merna fick jobb och någonstans att bo när de besökte Kiruna.
- Det rådde en stark diskriminering på den tiden. Samer fick inte bo på hotell och var tvungna att bo i kåtor utanför staden, säger Carina Sarri.
Det ändrades 1942 när lapphärbärget inhystes på Storgården. När det revs 1970 flyttades härberget till en tillfällig byggnad där Samegården står i dag.
Kiruna sameförening har i dag 250 medlemmar. I mars var föreningen nära att läggas ner men har nu fått nytt liv med en ny styrelse.
Ann-Catrin Stenberg Partapuoli valdes i maj till ny ordförande. Hennes morfar var en av initiativtagarna till föreningen för 75 år sedan.
Fortfarnade viktigt
- Det kändes naturligt att tacka ja när jag blev tillfrågad, säger hon.
Att föreningen fortfarande behövs är hon övertygad om.
- Det är lika viktigt att samer organiserar sig i dag. Det är likadant nu som då men på ett mer sofistikerat sätt. Man är inte öppet lika diskriminerande mot samer, men man nonchalerar fortfarande samer och deras rätt till marker, säger Ann-Catrin Stenberg Partapuoli.
Inez Svonni Fjällström har varit medlem i Kiruna sameförening i 25 år. Hon var en av besökarna på 75-årsfirandet.
- Det var jätteroligt. Det känns som att föreningen fått ett lyft igen. Föreningen är viktig för gemenskapen mellan samer, den fyller en viktig funktion, säger hon.