"Det känns som första gången"

När vi träffar familjen Korpiniemi är nyfödda Sanna bara åtta dagar och har precis vägt sig på BVC.
- Hon går fint upp i vikt, det känns bra. Jag trodde att det skulle kännas som att jag kan allt med tredje barnet, men det känns som första gången, säger Jennie Korpiniemi.

Hon ska vara föräldraledig parallellt med maken fram till hösten, därefter tar hon över själv. Att vara ensam föräldraledig som nysnittad mamma med tre blöjbarn, hus och två hundar var aldrig aktuellt. Dessutom är familjen orolig över att Sanna ska få kolik, precis som bröderna haft. Det har varit tuffa perioder för familjen med barnskrik och Jennie försöker beskriva vad som händer i en när man inte kan trösta sitt spädbarn som skriker timme efter timme.
- Det är hemskt och man kan inte värja sig. Det är en påfrestning för hela familjen och för förhållandet.

Yngsta sonens kolik var så stark att Jennie fick ligga inne med honom på Sunderby sjukhus två nätter för att själv kunna sova.
- Men det är enormt svårt att slappna av, även om man får hjälp. Man ligger på helspänn och lyssnar efter sin baby.
Viktor lider fortfarande till viss del av magsmärtor och sover dåligt på nätterna, han ska nu utredas för att se om han lider av allergier.
- Ja, hur vågar man få ett till barn efter att det har varit så tufft, frågar Jennie retoriskt.
- Jag har alltid velat ha tre barn, det känns som en stor familj. Sen är det underbart med barn, det är lycka. Så är det bara. Första tiden med baby är också så kort, nu ska vi verkligen njuta av den här tiden. Samtidigt är jag jätterädd för att hon ska få kolik, varje gång hon skriker tänker jag; åh nej nu börjar det.

Jennie ser fräsch ut för att vara nysnittad och nybliven trebarnsmor.
- Jag mår faktiskt otroligt bra. Amningen fungerar och det enda som är jobbigt är att jag inte får lyfta mer än babyn första tiden. Men såret läker otroligt fort, jag har väl bra läkkött.
Hon är stolt över sina tre barn, och lite extra glad över en dotter till familjen. Hon har känt att det kan bli lite väl grabbigt ibland. Båda sönerna älskar att spela hockey i vardagsrummet och kör minst en match per dag mot pappan.
- Till och med hundarna är pojkar, så nu känns det som lite mer balans, säger hon och skrattar.
- Jag tror faktiskt att det är skillnad mellan pojkar och flickor. För våra pojkar gäller traktorer och lastbilar, de flickor jag sett är mer för dockor.

Storabröderna är stolta över sin lillasyster och klappar henne försiktigt över huvudet. Viktor försöker bjuda henne på isglass flera gånger, och förstår inte riktigt mammas förmaningar om att hon inte kan äta glass - än.
- Vi ska ha dop för henne. Det känns självklart, även om vi inte är kyrkliga. Men det är en fin tradition som jag gillar.