Brages sår läker inte

Brage Johansson har nu blivit 55 år, är sjukpensionär och bor ensam i lägenheten på Mjölkudden. Han behöver rollator och käpp när han lämnar hemmet, men klarar sig utan hjälpmedel när han rör sig i lägenheten.
- Jag har speciella skor från ortopedtekniska verkstaden på Sunderby sjukhus. Alla mina tår är borta. Tack och lov att det finns en ortopedisk verkstad.
Tappas på råjärn
Den där augustilördagen 1988 är ständigt närvarande.
- Det är jobbigt när jag tänker tillbaka på det som hände.
Det som hände vid masugn 1 vid 12-tiden denna lördag blev stora rubriker måndagen efter. Den gamla masugnen skulle tappas på färdigt råjärn.
- Med tryckluftsborr skulle tapphålet borras upp. Det gick inte bra, borren körde fast och måste brännas bort med hjälp av syrgas. Det hade vi gjort många gånger.
Brage Johansson höll i syrgasröret och det var då allt gick fel.
- Jag tappade balansen när jag halkade på några pelletkulor och gled iväg. Jag trodde inte det var sant när jag förstod jag var på väg mot tapprännan med järnet.
1 400-gradigt järn
Han gled ner i rännan med 1 400-gradigt flytande järn.
- Jag hamnade upp till midjan i smältan. Robert Risberg var en 19 årig vikarie som lyckades dra upp mig. Då var jag medvetslös. Han räddade mitt liv, men det dröjde flera år innan han fick en guldklocka som tack och det var först efter ett ingripande av SSAB:s företagsläkare Ove Bengtsson.
Risberg berättade i NSD om hur han lyckades rädda livet på Brage Johansson:
"Han var som en levande fackla, skrek förtvivlat. Skorna hade brunnit upp. Jag lyckades få tag i hans ena arm och med uppbjudande av alla krafter fick jag upp honom ur rännan. Sedan rusade jag efter brandsläckaren. Den var tom. Då sprang jag efter brandslangen och sprutade vatten på honom."
Först blev det Luleå lasarett och därefter brännskadeavdelningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
- Jag fick tillbringa åtta månader på sjukhus.
Inte läkt efter 20 år
Därefter 20 år med regelbundna besök på vårdcentralen för omläggningar och inläggningar på sjukhus.
- Nu är vänstra foten läkt, men fortfarande inte högra.
Brage Johansson har provat nya behandlingsmetoder. Han berättar om den senaste:
- Dom smörjer och sätter en burk med fluglarver i såret och med nät över så larverna inte kan ta sig ut. Larverna äter upp den döda vävnaden men låter bli den friska.
Han ser ännu ingen effekt av fluglarvernas arbete på hans högra fot, att han ska bli helt läkt efter olyckan.
- Jag får nog gå på omläggning hos vårdcentralen livet ut.
Lördagen den 13 augusti 1988 innebar slutet på yrkeslivet för Brage Johansson. Han gjorde ett försök på SSAB:s rehabiliteringsavdelning, men tvingades ge upp. Nu blir det Jobbcenter på Örnäset när det inte är såromläggning på vårdcentralen.
- Jag orkade inte med rehabiliteringen på SSAB. Det blev förtidspension och då var jag i mina bästa år.
Bitter
Han är också bitter över det som följde efter olyckan och efter hemkomsten från den långs sjukhusvistelsen.
- SSAB ville tysta ner och glömma. En arbetare är inget värd. De förnekade nästan att det hänt, chefer har efteråt då och då gjort uttalanden om att det inte hänt någon allvarlig olycka på järnverket. Då känns det.
Pelletkulorna på golvet och den tomma brandsläckaren nämndes i tidningarna, men det blev ingen utredning om brister i arbetsmiljön, ingen som ställdes till ansvar för att Brage Johansson hamnade så nära helvetet någon kan komma och att han förlorade sina fötter
Brage Johansson beskriver sina dystra stunder.
- Jag känner mig mindre värd, som jag inte har någon rätt att existera. Så är det vissa dagar, andra är det bättre. Arbetsgivaren och facket hörde aldrig av sig. Först efter påstötning kom facket och gav mig två reklamhanddukar.
Nu är masugn 1 borta, nya generationer arbetar på järnverket och verkstadsklubben har firat 65-årsjubileum. Då var Brage Johansson inbjuden och med på festen i Arcus.
Det beskriver han i ljusare ordalag.
- En av mina bästa kamrater, Ulla, följde med. Vi lyssnade på Shanes och Brolle junior. Det var roligt.