Birger Englund avled den 21 september efter en längre tids sjukdom, 85 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Gunborg, sina tre söner, deras familjer samt sina många syskon.
Han föddes 1932, hans far Helmer var skogsarbetare och hans mor Frideborg hemmafru. De första tretton åren av sitt liv bodde han och familjen på uppåt tio personer i en tvårumsstuga på sjuttio kvadratmeter i Niemisel, utan eget vatten. Hans uppväxt under depression och krigstid var präglad av stor knapphet, men han kunde ändå beskriva det som en märkligt lycklig tid, präglad av stark sammanhållning och kärlek. Erfarenheten präglade honom. Liksom sin far förblev han socialdemokrat livet ut.
I sin ungdom arbetade han först på järnverk och med flottning, och sedan under många år som utkörare på Luleå Bryggeri. (Även högt upp i åren hade han en kroppsarbetares fysik.) Han studerade samtidigt på aftonskola, tog 1963 examen som VVS-ingenjör. I den kapaciteten verkade han på Fortifikationsverket fram till sin pensionering 1995.
Hjärtat hade han dock i sina fritidsintressen, som han bedrev med en stor och inte sällan allt uppslukande energi. Han fiskade, fotograferade, åkte skidor (framför allt alpint), fungerade som ledare i både Friluftsfrämjandet och SKALP, byggde kanoter, renoverade bilar, både av nödtvång och intresse – ofelbart Amazoner – och byggde ofta till och om på mexitegelsvillan på Björnvägen. Han rökte nästan alltid pipa.
Jakten var ett annat kärt tidsfördriv. Det var vistelsen i skogen som drog, inte bytet. Vid ett tillfälle kom han hem med en gammal hare han överlistat efter veckor av katt-och-råttalek uppe på Gammelängsberget, full av ånger över att ha skjutit den.
Gunborg var hans stora kärlek från hembyn, och de gifte sig 1956 i Oslo. Äktenskapet resulterade i tre pojkar: Peter, Mats och Anders. Som alla riktigt goda fäder var han tålmodig, lyhörd och lekfull. Han uppskattade tecknade filmer, LEGO, Kinapuffar och bilbanor nästan lika mycket som sönerna gjorde. Huset var ofta fullt av barn, egna och andras. När han icke utan motstånd lärt sig att laga mat blev han en både intresserad och god vardagskock.
Till sitt väsen var han energisk, ordningsam och vänsäll. Ett ärende kunde ta dubbelt så lång tid som planerat, då han gärna pratade med alla som så önskade. När han mot förmodan blev trött lade han sig för en kort tupplur på blanka golvet bara, men var strax uppe igen. Samtidigt var han en rotad och stillsam person som trivdes med det invanda. Han tyckte inte om att resa.