Astrid Ojanlatva
Nu får vår älskade Astrid Ojanlatva äntligen vila. Hon somnade stilla in, 86 år gammal, med flera i familjen vid sin sida.
Astrid föddes i Kangos som nummer åtta i en syskonskara på tolv barn till Oskar och Agnes Ylivainio. I den barnrika byn fanns många lekkamrater. En av dem var grannpojken Bertil Ojanlatva som lät henne sitta bakom honom nerför kälkbacken Lahdentörmä. I ungdomen byttes kälkbacke mot dansbana och Bertil var duktig på att dansa: ”Han snurrade mig högt i hambon”, berättade Astrid. När Bertil friade 1953 kom det inte som någon överraskning: ”det var bestämt redan i folkskolan”. De nygifta bosatte sig i Tuollavaara där Bertil arbetade i gruvan. Astrid tog hand om hemmet och dottern Lisbeth, född 1954. Efter några år flyttade familjen tillbaka till Kangos där Bertil startade åkeri. Lisbeth hade då fått en lillasyster, Maria (född 1958) och lillebror Mats (1961).
Hos Astrid och Bertil var gästfriheten stor och ingen fick lämna huset hungrig. De gick gärna på dans och byggde en stuga vid Lainioälven där de planerade att tillbringa många somrar tillsammans. Så blev det dessvärre inte eftersom Bertil avled i en arbetsplatsolycka 1978. Astrid gifte aldrig om sig. Istället blev hon en stor trygghet för sina barn och de sex barnbarnen. Hon passade barn, lagade familjemiddagar och ingen stod någonsin utan hemstickade yllestrumpor, stickning var en riktig passion. Hon engagerade sig också i kyrkan och arbetade som kyrkvärd i Junosuando församling.
Astrid hade ett rikt socialt liv med många vänner. Hon var medlem i PRO och deltog i aktiviteter för daglediga. Kring hennes köksbord möttes man för omgångar av kortspelet Svarta Maja och kafferep där Astrids smörbakelser var höjdpunkten. Hon var också känd för sina gräddtårtor där hemligheten enligt henne själv var att aldrig göra tårta stressad eller arg: ”tårtor ska bakas med kärlek”.
Under de sista åren i livet var Astrid märkt av sjukdomar. Hon klagade sällan och hade humor och berättarglädje in i det sista, men smärtorna var svåra. Därför unnar vi henne vilan. Vi kommer att sakna Astrid, men vi vet att hon är väntad i himmelen. Nu får hon återförenas med sin Bertil. Största av allt är kärleken. Sov i ro kära mamma, svärmor, mormor och farmor.