Vid midnatt torsdag den 9 augusti somnade en älskad make och pappa, Börje Stålnacke, lugnt och stilla in på Örnens äldreboende i Luleå omgiven av sina närmaste. Han blev 92 år
Pappa föddes i Jarhois som nionde barnet i en syskonskara av totalt tolv. Ingen finns längre kvar i livet Pappa fick tidigt arbeta o hjälpa till i skogen liksom hans pappa och flera av bröderna. Hans pappa drev även en mindre taxirörelse medan mamma tog hand om hushållet. Barnen fick ofta ta hand om varandra och pappa fick tidigt lära sig om jakt och fiske. Efter militärtjänst i Boden tog han värvning och blev stamanställd vid I 19.
Efter en tid bestämde sig pappa för att han ville studera och det kunde han göra genom dåtidens Hermodskurser. Hans engagemang ledde till att han fick arbete inom Tullverket där han var kvar fram till sin pension. I mitten av 50-talet träffade han sin kära Stina och de kom att bli ett par livet ut. Tillsammans fostrade de oss två barn. Under många år deltog pappa i den årliga orienteringstävlingen O-ringen som hölls på olika platser i landet under en vecka. Stina följde alltid med fast hon inte själv sprang orientering. Under vintern var det skidåkning och ibland med tillhörande bastu uppe vid Ormberget i Luleå. Alla deras resor innebar att de träffade många vänner med samma intressen genom åren.
På 60-talet köpte pappa en stuga, ett så kallat barnrikehus, utanför Arvidsjaur. Under många år styrde han familjens Ford Anglia till Serrejaur på dåliga vägar för att vara ute i naturen, bränna gräset runt huset och göra upp en liten eld till att grilla maten. Pappa tyckte också om att fiska genom att lägga ut nät och mjärde i stugan under sommaren och senhösten utanför Luleå. Här fångade han Börting. Under sommar och höst tog pappa tillsammans med mamma bilen runt om skogarna i Luleå, för att plocka både åkerbär, hjortron, lingon och blåbär. De plockade många liter, ibland så mycket så att de kunde sälja och dryga ut hushållskassan.
Naturen var viktig för pappa och han var alltid igång. Inte minst när han tränade aktivt med orientering för Pello If eller tränade pingis med sina arbetskamrater. Han gillade schack och spelade i mästarklassen för Svartöstadens schackklubb. Det var inte konstigt att även jag fick motsvarande intressen.
Pappa var godhjärtad och ställde alltid upp för oss barn. När jag hade bildat familj kunde han komma bilande med mamma så att hon skulle kunna ta hand om barnen några dagar så att vi föräldrar fick vila. När vi hade skaffat hus kom han och mamma och hjälpte oss att renovera. Utan knot målade han en hel dag ett stort innertak av bräder. Han hade förmågan att minnas många händelser från sin uppväxt och det var spännande att lyssna till alla hyss som han och bröderna hade hittat på under sin uppväxt.
När han var 75 år drabbades pappa av en stroke som innebar att han blev fråntagen sitt körkort och inte längre själv kunde köra ut i skogen för att plocka bär. Det var något som han tyckte var ett orättvist beslut. Det var inte själva åtgärden av att inte få köra bil utan mer att han fråntogs sitt körkort. Då fick han följa med några av sina kompisar. Lingonhinkarna fylldes snabbt men att förlora körkortet var mentalt svårt. Hörseln försämrades och tillsammans med ostadig gång och några fall i hemmet blev det till slut svårt för mamma att klara av att sköta honom hemma. Vi fick strida mot socialtjänsten för att pappa o mamma skulle få bo tillsammans på ett äldreboende när de ansåg att det var tillräckligt med hemtjänst. Det togs inte några hänsyn till oss anhöriga.
Tidigt sommaren 2017 flyttade pappa och mamma in på ett äldreboende, Örnen i Luleå, där de båda har fått en bra omvårdnad. De behöll sin kärlek till varandra och de strök varandra ömt på kinden och höll varandras händer. De uppskattade när de fick besök av barn och barnbarn. Den sista tiden i livet blev Pappa sängliggande några dagar innan han somnade in vid midnatt med mamma och min syster Yvonne vid hans sida.