Eva-Britt ”Eva” Olofsson
I en ålder av 88 år somnade Eva-Britt ”Eva” Olofsson stilla in efter lång tids sjukdom. Hon var en varm och sympatisk person som ville oss alla väl.
När vi möttes första gången var jag i 4-års åldern. Vi lärde känna varandra genom Evas giftemål med min far (1954) som då var änkeman.
De hade då en dotter vardera (inkluderat mig) och fick en son gemensamt.
Eva var yrkesverksam som tandtekniker och bosatt i Luleå under hela sin levnad, bortsett från studietiden i Stockholm.
Somrarna tillbringade vi vanligtvis i Luleå skärgård, fram till 1983 då min far avled och hon blev änka.
Hennes stora intressen var litteratur, hantverk och sport. När det gäller hantverk var hon mångfasetterad eldsjäl som aldrig ”duckade” inför utmaningar. Bland annat vävde hon mattor, plädar, ranor, dukar och flamskväv. Hon broderade även petit point och tillverkade alster i näver.
Hon var skicklig och kreativ i sitt skapande och hemmet bar en personlig och ombonad prägel.
Eva kom med tiden att få en allt större betydelse i mitt liv. Inte minst för mina två söner, vars uppskattade och älskade mormor hon kom att bli.
Alltid delaktig i våra liv och betydelsefull för oss.
I minnet lever hon kvar som den hon en gång var: med ett gott intellekt, glad och social med ett stort mått av humor.
Trots att vi inte är släkt rent biologiskt så har hon alltid funnits där på ett helt otroligt sätt som en mycket älskad familjemedlem.
För detta är vi henne tacksam.